Kom vid lunch, eller vad som skulle varit lunch om jag inte vaknat upp vid den tiden, fram till Falköping med snigeltåget från Sthlm som jag drog mig till imorse, alldeles för tidigt med ingen längtan alls att lämna denna underbara man, det är inte lätt att sakna någon, det tar upp så stor plats i hjärnan.
Imorgon åker jag till NYC med pappa, hade försökt att byta biljetten så min syster kunde åka istället så jag kunde åka med galningarna till norska fjällen men det gick inte. Så shoeshopping here I come!
Planen var helt klart att skriva ett längre inlägg men med insikten om att det uteslutande kommer att handla om Rickard, eftersom att det verkar vara det enda jag har i huvudet, så ska jag nog inte skriva en bok i ämnet. Åh himla saknad, galet tråkigt ska det bli att sova själv i 20 lååååååånga nätter. 20 dagar, hur är det tänkt att man ska överleva det egentligen?!!?
Hoppas mina älsklingar har det underbart i fjällen, många pussar och kärlek till er !
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar