tisdag 10 februari 2009

Ett gott skratt förlänger livet!

Den är förvisso norsk men galet kul!
Stackars lille Roger..

måndag 9 februari 2009

Un muy buen dia!

Jag har haft en sådan innehållsrik och galet bra dag!

Det började med att jag vaknade upp i mitt nu möblerade rum, så mysigt! Det var kallt som vanligt men jag lyckades dra mig upp för att äta gröt, innan jag rusade till bussen med Olli, som idag har börjat University igen, vi fick vänta några små minuter innan våran 265 dök upp och jag hann läsa igenom sammanfattningen för Employment Law lektionen. Jag var alldeles för tidig till spanskan och började konversera med den sydamerikanska städerskan för att öva lite, det roliga var att jag sa tack för at hon flyttade på någon när jag kom in, och när hon förstod att jag visste ett ord på spanska fanns det inget slut på pratet, jag vet nu att städerskan i Mid Level building är från Colombia, har bott här i 27 år, inte kan få barn pga någon sjukdom när hon var yngre och att hon vill flytta till Spanien när hon är gammal. Efter att ha väntat i en kvart på läraren med några andra klasskompisar som letat sig dit insåg vi att vi var fel ute, och hamnade till slut, tjugo minuter sena i rätt klassrum eftersom att mitt underbara universitet hade glömt av att annonsera att det hade bytt rum efter jul. Så tiden som kvarstod gick vi igenom imperfektum, helt klart det jag har svårast för, himla böjningar på alla små verb, men det gick okej.Efter det, en tortyr lektion i Employment Law med MA Patterson, som gång efter gång påpekar sitt afrikanska ursprung och hur hon banne mig har kämpat sig fram i livet och inte fått något gratis. Så jag, som väldigt knapphänt läst igenom kapitlet och helt glömt att svara på frågorna försökte febrilt gömma mig bakom bänken, men hon lyckades komma upp till mig ändå och man kan säga att jag var ganska nedtryckt i skorna efter den lektionen, jag ska helt enkelt börja göra läxorna mycket noggrant innan varje måndag. Sen var det häng i bibblan för att försöka göra läxor, vilket är omöjligt i kafeterian då det hela tiden kommer folk att prata och dricka kaffe med,och jag väntade mest på att gå på ett möte som våran nya ledare för vårat HRM program hade inbjudit mig till, hon skulle presentera en ny kurs för första års eleverna som samlade ihop två kurser som jag hade förra året och som ska utveckla ett samband mellan de andra sju kurserna vi läste, för att få ökad förståelse för hur allt hänger ihop i ett företag. Efter en kort introduktion av henne och sörplande av vin för mig så blev vi uppdelade i grupper för att diskutera de olika delarna av den nya kursen som vi sedan fick presentera för varandra. Det var så otroligt roligt att sitta där med våra föreläsare och kursadministratörer, bara jag och en annan student i min klass, Jonathan, och vi var så uppskattade! Äntligen fick jag ur mig allt det jag känt varit så dåligt och oorganiserat första året här, och de lyssnade och ville förändra. Så nu har vi blivit delaktiga i en fokusgrupp som ska förbättra Universitetet. Jag hade verkligen ett toppenmöte! Sen åkte jag och Jonathan till Nina som hade köpt god sushi, som jag rusade hem med för att göra läxor tills imorgon. Nu är jag galet trött, ska bara prata med goda Rickard, sen sova som en stock! Det är väl ändå underbart att vara student!

söndag 8 februari 2009

aa det var jag som var här och pillade lite.. förra layouten såg så raggig ut.. which it still does!! vi har alla 3 för olika smak, och denna svarta färg är alldeles för hård...
så jag vill bara berätta att jag och hudterapeuten har talats vi nu, jag skrev ett meddelande till henne om att hon fick sluta ringa så mycket och sen pratade vi på telefon och då sa hon att hon trodde att jag inte sett hennes samtal.. hmm jo de var sannerligen svåra att missa! annars då, hur mår ni flickor? vad händer i era liv?? snart ses vi!!
så. men då kanske vi kan köra på detta..less is more..
vad har skett med färgen och texten på bloggen??? ser helt galet ut???
babes..

fredag 6 februari 2009

den här får avsluta fredag kväll..

Så mycket på Gång!

Jag som bävade att åka tillbaka, höll på att ta första bästa flyg tillbaka när jag landade och tårögt rusade rätt in i Josh armar, tycker inte det känns så tokigt alls att vara här längre.
Jag har det mysigt med pojkarna, roligt med goda Nina och Andryo och idag fick jag tillbaka första arbetet från hösten, Managing Operations, med ett klart A. WEHOO!
Jag behövde verkligen det, jag som trodde att alla mina grupparbeten hade gått åt skogen!
Jag har äntligen varit och sett Australia, grät floder, jag undrar om jag någonsin innan gråtit så till en film, när hon springer där på bryggan och ser sitt älskade barn försvinna, ja det finns inte ord, det gjorde bara så fruktansvärt ont i hjärtat. Vilken vacker film! Och så unnade jag mig självklart Englands stolthet, Ben&Jerry's. Finns det något bättre?
Innan det hade Nina låst in sin nyckel, så sena som vi redan var till bion hade jag som tur var glömt att stänga igen köksfönstret helt som jag till slut lyckades bära upp henne till, hon knölade sig in på diskbänken och lyckades hämta nycklarna till slut. På vägen kommer en råblonderad, sliten dam med nästrumbyxor och oklart glansig blick fram och undrar om vägen till Surbiton på svenska, vi var galet förvirrade, försökte göra vårat bästa för att ögonbollarna inte skulle ploppa ur och pekade diffust åt något håll.
I helgen hade jag en enormt trevlig plan om att ta det lugnt, speciellt fredag kväll skulle ägnas åt att städa kök och vardagsrum eftersom att jag tvingat på killarna ett städschema där vi alla har olika ansvarsområden varje vecka, och jag
har fortfarande inte gjort min del, men så kom jag ju på att det var en fest med goda studenter som jag umgicks med förra året, och den var ju just på fredag, och så skulle jag ju träffa Lisa tidigt på lördag morgon för att gå på Portobello Market, och så ville Nina gå på Brasiliansk nattklubb imorgon kväll, och på söndag ska jag på IKEA med killarna, så det var ingen tid kvar.
Så nästa vecka är det FN möte igen, såklart ;) Då ska vi äntligen göra något annat än att diskutera världssvält, vi ska faktiskt gå och bowla!
Sen blir det Oslo på torsdagen, det ska bli så skönt att se er tjejer, har inte full koll på när jag är inne i Oslo än, men jag skriver så fort jag har kollat upp det..
Nu ska jag rusa till kören, och bli sådär underbart upprymd av att sjunga vackra sånger!

Massor av kärlek och ha en underbar helg!

Candi station - en helgfräsare.. Thank god it's friday

torsdag 5 februari 2009

Miss hud-terapeut

Jag måste berätta nåt kul som hände idag, det inträffade en liten komisk händelse..
Det handlar om ingen mindre än hudterapeuten jag går hos, hon ringde väckte mig idag klockan 9 och jag blev inte så glad med det morgonhumör han där uppe har gett mig, så jag tyckte att jag förtjänade min sovmorgon och tänkte att jag kunde ringa upp vid ett senare tillfälle. Jag sket i att svara helt enkelt, lite busigt men väldigt skönt att somna om. Det varade inte länge, hon ringde nämligen upp igen 3 sekunder senare. Från att varit irriterad steg nu min frustration ännu ett snäpp på frustrationsskalan så jag klickade hennes samtal. Och tänkte, nu måste hon väl ändå förstå att jag är upptagen, och det kändes bra för jag var utmattad och gruset i ögonen satt kvar och jag orkade definitivt inte prata hudbehandlingar nu. Men det skulle inte vara särskilt länge för hör här; efter 5 minuter ringer hon igen och då kokade liksom bägaren över så jag stängde av mobiltelefonen. Nu gällde det inte längre min morgontrötthet utan detta var för mig en ren principsak. Man ringer inte 3 ggr i rad utan att vara dum i huvudet och inte förstå att personen på andra sidan luren har en nummerpresentatör så att den är kapabel till att ringa upp senare.
Min morgon var förstörd och jag var uppbrusad och kände för att slänga nåt i väggen.
Sätter på mobiltelefonen klockan 12 igen och människan har då ringt ytterligare 4 ggr och lämnat ett meddelande där det står typ: Amanda, jag får inte tag på dig, du svarar inte..
(, uppenbarligen inte din kokosnöt).. 
Men det slutar inte här.
Hon förstår att på mobilen är det kört att komma fram så hon rotar väl fram mitt hemnummer nånstansifrån, och hem ringer hon klockan halv ett. Jag hade inte lust att prata med någon som sabbat morgonen för mig så jag svarade heller inte på detta samtal. Mellan klockan halv ett och klockan 2 ringde hon ytterligare 2 gånger till mobilen...... Jag tänkte att, herregud hon tar väl snart bilen och kommer hem och ringer på dörren, och hur ska jag då förklara att jag inte svarat på alla dessa samtal?
 Så, då ska vi se här,  från klockan 9.00 till kl 14.00 ringde hon alltså totalt 10 samtal plus ett lämnat meddelande och allt jag hade bett henne att göra dagen innan var att ta kontakt med mig.
 
Vid akuta behov kan jag förstå att man ringer ner en person fullständigt men som företagare att ringa sina kunder 10 ggr på en förmiddag.... är det okej...? Har finnaskrisen slått så hårt att den enda kvarvarande kunden hon har, är jag?..... Man fragt sich..