från: http://www.aftonbladet.se/wendela/article4301501.ab
Mia Skäringer: Det finns något vansinnigt i det här med kvinnors närhet
Usla relationsråd och ett evigt analyserande.
Komikerduon Mia Skäringer och Klara Zimmergren skämtar skoningslöst om kvinnlig vänskap – och står upp för navelskådandet.
– Klara och jag ägnar oss åt det så fort vi får chansen, säger Mia.
”Jag har ringt den här killen i två år – och så kommer han där med en tjej” utbrister Klara Zimmergrens alter ego i tv-serien Mia och Klara. Varpå Mia Skäringer genast tröstar: ”Han är kär i dig, och vad blir man då? Rädd!”
Evigt analyserande
Dåliga råd från väninnan är en typisk ingrediens i komikerparets humor. De tror att många tjejer känner igen sig i det eviga analyserandet av vad killens sms betydde – egentligen.
– Som vän vill man ju vara med och hålla liv i det hela. Men är killen intresserad brukar det gå väldigt snabbt, då behöver väninnan inte vara med och älta, säger Mia Skäringer.
Mia och Klara är goda vänner både privat och i tv-serien. De har kartlagt killar, gett usla kärleksråd och tagit sig igenom skilsmässor tillsammans. I vårens program fortsätter de att driva hejdlöst med sina erfarenheter.
– Vi har såklart aldrig legat under sängen hos ett ex och väntat, men vi kanske har drömt om att göra det, säger Klara.
I en scen förföljer hon ett gammalt one night stand ända in i en simhall, ivrigt påhejad av Mia. Situationen är mer än skruvad – ändå har både tonårstjejer och 75-åriga damer sagt att de känner igen sig.
Egentligen siktade komikerparet aldrig på att skildra det typiskt kvinnliga. Men tjejkompisar har en särskild, mer nära relation, tror Mia.
– Samtidigt finns det något vansinnigt i det här med kvinnors närhet. Just symbiosen små tjejer har vet jag inte om man behöver så mycket, säger Klara, men fortsätter.
– Å andra sidan övar vi ju oss i analys, och där ligger männen väldigt mycket efter.
Färre vita lögner
Numera tar Mia och Klara stor hänsyn till varandras känslor. Men lika många vita lögner blir det inte längre.
– I dag skulle både du och jag säga att ”nu får du lägga ned, det där är inte sunt”, om det skulle bli för mycket fokus på en kille, säger Mia.
Att försöka vara ärlig mot väninnan är bra, tycker relationsexperten Eva Rusz. Men samtidigt påminner hon om att råden alltid är subjektiva.
– När väninnan tycker att du ska bryta med ditt ex kan det vara färgat av hennes egen dåliga relation, säger hon och fortsätter:
– Men generellt är vi kvinnor mer empatiskt lagda och står ut mer med någon som är lite knäpp.
lördag 31 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Underbara, helt fantastiska älskling <3
En polsk vännina la precis upp foton från min födelsedag, här är klart det sötaste;
When someone disappears out of sight, but not out of heart.
Saker känns mycket bättre här nu, hade en pangkväll igår med Josh, Nina, Ingrid och lite annat löst folk och vi hamnade på Kingstons mysigaste pub som jag nyss upptäckt, jag och Josh delade en flaska rött och alla bara myste och trivdes i varandras sällskap, underbart roligt! Josh berättade självklart för hela sällskapet om min felsägning häromdagen när vi var på det nya Enorma köpcentret Westfield (dit ska vi tjejer) det tar tydligen 2,5 timmar att bara gå igenom själva lokalen om man inte går in i en enda affär, allt, verkligen allt man kan tänka sig finns där. I alla fall pratade vi om att jag hade shoppat på Victoria´s Secret när jag var i New York och då sa jag "they are so good every time you come", och jag menade ju att servicen som de erbjuder är lika bra varje gång man går in där, men det blev ju mer att underkläderna är lika bra varje gång man får en orgasm. Vilket kanske också är sant, men det var ju inte alls min poäng..vilket jag fick höra..
I vilket fall var jag ute och sprang imorse igen på min nya runda, lerigt som bara den, och jag var så upptagen i mina små tankar att jag inte såg upphöjningen i trottoaren och snubblade rakt över och ramlade raklång på trottoaren. Skrapade upp ett stort sår på magen som nu är omplåstrat av skolsköterskan, och har en miljon flisor i handen. Men det var ändå skönt att springa!
Skönt att ni ska boka biljetter tjejer, jag ser så fram emot att ni ska komma!
Amanda vi måste bestämma mer inför sommaren, så vi har en klar plan som jag kan se fram emot!
Det är helt okej att vara här nu, underbart att se mina flatmates igen, och Josh, som jag förut tyckte var ganska dålig på att aktivera sig följer nu med på det mesta, vilket jag verkligen uppskattar!
På fredag är det en kille i min klass, Dani från Ecuador, som har födelsedags fest på ett av mina favvo ställen, Barcadia, där jag också mer eller mindre sökt mig ett litet jobb, vilket innebar att jag skickade en text till han som är manager på stället och han skulle höra av sig på måndag och se om det behövs någon extra personal, så nu är det som du sa Amanda, bara att focus on what you want.
Vilket jag ska!
Har också blivit mer aktiv med att annonsera ut mitt rum, så jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det dyker upp en liten själ som vill hyra mitt rum så jag äntligen kan bli av med det!
Förutom det, och kanske det som gnager mest i mitt lilla hjärta, är Rickard. Det finns inte ord för hur jobbigt det är, att han inte är med mig varje dag, att jag inte kan vakna med honom och att han inte bor runt hörnet som han borde och som han gjorde förut och som jag vill att han fortfarande ska göra.
Det är som att jag inser det igen varje morgon, att han inte är där, och har en sådan down, att jag inte får vakna med honom och hur orättvist det är. Och hur jag av hela mitt hjärta bara hoppas att att han skulle vara här.
Det är bara 26 dagar tills han kommer. Vi kommer klara det.
Och det som är skönt är att jag vet att det finns inget annat än att stå ut, för tanken på att inte ha Rickard i mitt liv är totalt outhärdlig, så i jämförelse, är den här saknaden värd allt. För snart kommer vi ses igen.
Nu måste jag börja med det är grupparbetet, skönt att andra delen av min grupp, Jess, bestämde sig för att supa sig full som en kastrull igårkväll och har bett sin pojkvän ringa mig för att säga att hon inte mår bra, så det blir väl eget arbete idag. Grupparbete är verkligen inte min favorit. Även om ämnet den här gången är ganska intressant.
Bokade precis mina biljetter till Oslo, nu ses vi snart tjejer!
I vilket fall var jag ute och sprang imorse igen på min nya runda, lerigt som bara den, och jag var så upptagen i mina små tankar att jag inte såg upphöjningen i trottoaren och snubblade rakt över och ramlade raklång på trottoaren. Skrapade upp ett stort sår på magen som nu är omplåstrat av skolsköterskan, och har en miljon flisor i handen. Men det var ändå skönt att springa!
Skönt att ni ska boka biljetter tjejer, jag ser så fram emot att ni ska komma!
Amanda vi måste bestämma mer inför sommaren, så vi har en klar plan som jag kan se fram emot!
Det är helt okej att vara här nu, underbart att se mina flatmates igen, och Josh, som jag förut tyckte var ganska dålig på att aktivera sig följer nu med på det mesta, vilket jag verkligen uppskattar!
På fredag är det en kille i min klass, Dani från Ecuador, som har födelsedags fest på ett av mina favvo ställen, Barcadia, där jag också mer eller mindre sökt mig ett litet jobb, vilket innebar att jag skickade en text till han som är manager på stället och han skulle höra av sig på måndag och se om det behövs någon extra personal, så nu är det som du sa Amanda, bara att focus on what you want.
Vilket jag ska!
Har också blivit mer aktiv med att annonsera ut mitt rum, så jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det dyker upp en liten själ som vill hyra mitt rum så jag äntligen kan bli av med det!
Förutom det, och kanske det som gnager mest i mitt lilla hjärta, är Rickard. Det finns inte ord för hur jobbigt det är, att han inte är med mig varje dag, att jag inte kan vakna med honom och att han inte bor runt hörnet som han borde och som han gjorde förut och som jag vill att han fortfarande ska göra.
Det är som att jag inser det igen varje morgon, att han inte är där, och har en sådan down, att jag inte får vakna med honom och hur orättvist det är. Och hur jag av hela mitt hjärta bara hoppas att att han skulle vara här.
Det är bara 26 dagar tills han kommer. Vi kommer klara det.
Och det som är skönt är att jag vet att det finns inget annat än att stå ut, för tanken på att inte ha Rickard i mitt liv är totalt outhärdlig, så i jämförelse, är den här saknaden värd allt. För snart kommer vi ses igen.
Nu måste jag börja med det är grupparbetet, skönt att andra delen av min grupp, Jess, bestämde sig för att supa sig full som en kastrull igårkväll och har bett sin pojkvän ringa mig för att säga att hon inte mår bra, så det blir väl eget arbete idag. Grupparbete är verkligen inte min favorit. Även om ämnet den här gången är ganska intressant.
Bokade precis mina biljetter till Oslo, nu ses vi snart tjejer!
tisdag 27 januari 2009
Me again
Fan vad livet flyter
Ursäkta svordommen men det är verkligen så sant som det är sagt, inte bara detta med att jag trivs helt utmärkt med att plugga, förvisso bara upp betyg, men ändå, jag ska nu berätta vad det är som flyter. Jag har ju i smyg gått och fantiserat om ett extraknäck med trevliga arbetskamrater och så kläcker Sara "underbara" P idag att dom behöver folk till kameraavdelningen på hennes jobb helger och ev nån kväll i veckan! Helt perfekt! Jag har då varken varit på intervju än eller fått jobbet men detta är ju bara ett drömmsenario! Här går folk runt i finnanskris och elende, uppsägningar och vad vet jag och här kommer det jobb till mig och landar rätt i min famn. Snart iallafall.
Jag slår ett slag för posivitetens tänkande, det händer saker jäkligt fort om man bara tror på dem riktigt hårt, och det verkar det som jag gjort denna gång. Eller ska jag kanske tillochmed våga citera boken "The Secret" med risk för att verka högtidlig, "once you focus on what you want, it'll come to you".
På torsdag händer det grejjor, presentation plus överlämnande av cv till shifen hörde jag någon viska i mitt öra..
Oj oj, jag har lite att stå i för jag måste damma av det fort som attan och göra det någorlunda gångbart för torsdagens möte!
Skulle jag spendera hälften av den tid jag satt här på vettigare saker hade mitt liv sett helt annorlunda ut, men jag trivs utmärkt med att ha det så här. På torsdag bokar vi även våra biljetter till London. Hej då på en stund.
Ursäkta svordommen men det är verkligen så sant som det är sagt, inte bara detta med att jag trivs helt utmärkt med att plugga, förvisso bara upp betyg, men ändå, jag ska nu berätta vad det är som flyter. Jag har ju i smyg gått och fantiserat om ett extraknäck med trevliga arbetskamrater och så kläcker Sara "underbara" P idag att dom behöver folk till kameraavdelningen på hennes jobb helger och ev nån kväll i veckan! Helt perfekt! Jag har då varken varit på intervju än eller fått jobbet men detta är ju bara ett drömmsenario! Här går folk runt i finnanskris och elende, uppsägningar och vad vet jag och här kommer det jobb till mig och landar rätt i min famn. Snart iallafall.
Jag slår ett slag för posivitetens tänkande, det händer saker jäkligt fort om man bara tror på dem riktigt hårt, och det verkar det som jag gjort denna gång. Eller ska jag kanske tillochmed våga citera boken "The Secret" med risk för att verka högtidlig, "once you focus on what you want, it'll come to you".
På torsdag händer det grejjor, presentation plus överlämnande av cv till shifen hörde jag någon viska i mitt öra..
Oj oj, jag har lite att stå i för jag måste damma av det fort som attan och göra det någorlunda gångbart för torsdagens möte!
Skulle jag spendera hälften av den tid jag satt här på vettigare saker hade mitt liv sett helt annorlunda ut, men jag trivs utmärkt med att ha det så här. På torsdag bokar vi även våra biljetter till London. Hej då på en stund.
Status:Har precis skrivit upp mina färdigheter i datorkunskap.. Tror det gick rätt bra
Annars har jag två enorma matteböcker framför mig, ett tomt räkneblock och en massa rutor som måste fyllas i med siffror.. Tror det går bättre med två inpluggade hörlurar och lite svängig musik.. Dags att sätta igång
Annars har jag två enorma matteböcker framför mig, ett tomt räkneblock och en massa rutor som måste fyllas i med siffror.. Tror det går bättre med två inpluggade hörlurar och lite svängig musik.. Dags att sätta igång
måndag 26 januari 2009
Hey girls
Tycker vi är dåliga på att uppdatera här, jag med för den delen. Jag har dataprov imorn, sitter och råpluggar.. Det är tråkigt att du känner att du inte trivs Sophie, känns inte bra att du sitter borta i Englandet och vantrivs. Det ska du inte behöva göra, plugget kan man alltid fixa på ett eller annat sätt. Så vad händer hos mig i Fkp?, Jag har mer att göra än vad jag trodde jag skulle ha när jag flyttade hit, jag ska fixa iordning hemma, jag och farfar ska måla om, han behöver lite sysselsättning, jag ska få bättre ordning i mitt rum och jag ska definitivt ta upp kontakten med mer folk. Så so far håller jag på att arbeta upp kontaktnätet med oldies som är rätt kul att lära känna på nytt efter att vänskapen legat på hyllan i en sådär 2, 3 år.. Fikar väldigt mkt med Eken, det blir några superfikor i veckan men jag tror mest han vill döda tid eftersom att han inte hittar något boende i Oslo.. Har varit ute på mina PA:s rundor och gått en del, rensat tankarna och fått frisk luft, upptäckt att det är mycket billigare att fika på Lärcenter än Mingus och skaffat en eller två nya kompisar på Lärcenter. Längtar oerhört efter våren och sommaren, ut med det gamla och in med det nya. Skulle även vilja ha ett soft jobb med en helt ok lön där jag kan döda ett tiotal timmar i veckan, men det är kanske för mycket begärt. Annars är allt riktigt bra, 2009 är ett sådant pang-år och jag känner på mig att det kommer hända mycket kul saker. Flickor, jag räknar ner tills vi ses igen! Puss
Change
Sophies underbara pojkvän har nu letat fram att detta program också finns i Lund, Uppsala och Stockholm, så jag har frenetiskt mejlat allihop i hopp om att kunna byta, och i och för sig läsa ett år till, vilket inte spelar någon roll. Jag vill bara till ljuvliga Sverige! Och att jag kan läsa klart mitt HR program och kunna må bra där jag är, det är värt varenda extra krona, för att så här vill jag inte ha det.
Då kommer jag vara mycket närmre er tjejer! Tänk så skönt!
Åh jag hoppas så mycket att det finns en möjlighet att lösa det här.
Det kommer ordna sig, jag känner det bara!
Nu ska jag nog ta en promenad i det fina vädret.
Då kommer jag vara mycket närmre er tjejer! Tänk så skönt!
Åh jag hoppas så mycket att det finns en möjlighet att lösa det här.
Det kommer ordna sig, jag känner det bara!
Nu ska jag nog ta en promenad i det fina vädret.
Åh fy fasen
ÅH tjejer, jag klarar inte det här.
Jag mår verkligen inte bra här, och jag är fast med ett rum till september, ett enormt studielån och ett Universitet dit jag helst inte vill gå igen. Och på nätterna tänker jag på hur allting på något underbart sätt bara löser sig och jag kan ta första bästa plan hem till Sverige, och bara älska Sverige, och vara där nära er och nära alla jag älskar. För det här går inte, det är radioskugga här borta, jag hatar att vara så långt ifrån alla som betyder något för mig, att vara här och kämpa varje dag, för att det är verkligen att kämpa, allt är krångligt och ingenting funkar, och jag är så förbannat trött på det. Visst, det var en utmaning ett tag, men nu är det bara ett enormt irritationsmoment. Jag tror inte jag kan läsa distans, men jag har mejlat svenska universitet för att se om jag kan fortsätta mitt program där, antingen i Göteborg, Linköping eller Umeå. Allt är nog bättre än här, och visst det är jobbigt här för att jag saknar Rickard varje sekund, men snarare än att vara det enda jobbiga gör det bara redan det jobbiga ännu värre, för att det här är ingen plats för mig, jag vantrivs verkligen. När jag satt på planet hit och vi höll på att landa fick jag sådan ångest, att nu var det dags igen, att bo här och inte må bra, att längta bort, att längta till snart snart snart behöver jag inte vara här längre, men så kan jag ju inte leva. Jag vill må bra i det jag gör, och nu har jag ingen som helst inspiration, kreativitet eller glädje, allt är bara borta. Jag som brukar älska att bli inspirerad av en miljon saker, som konst, natur, människor och idéer, men det finns liksom inte på kartan längre, det handlar bara om att orka upp på morgonen och ta sig igenom ännu en kass dag. Precis så känns det.
Så fort jag får svar från skolorna i Sverige ska jag börja bli ännu mer aktiv med att hyra ut rummet, hur svårt kan det vara?
Jag bara måste härifrån, det är som att jag inte får luft.
Hoppas allt är bra med er tjejer.
Jag mår verkligen inte bra här, och jag är fast med ett rum till september, ett enormt studielån och ett Universitet dit jag helst inte vill gå igen. Och på nätterna tänker jag på hur allting på något underbart sätt bara löser sig och jag kan ta första bästa plan hem till Sverige, och bara älska Sverige, och vara där nära er och nära alla jag älskar. För det här går inte, det är radioskugga här borta, jag hatar att vara så långt ifrån alla som betyder något för mig, att vara här och kämpa varje dag, för att det är verkligen att kämpa, allt är krångligt och ingenting funkar, och jag är så förbannat trött på det. Visst, det var en utmaning ett tag, men nu är det bara ett enormt irritationsmoment. Jag tror inte jag kan läsa distans, men jag har mejlat svenska universitet för att se om jag kan fortsätta mitt program där, antingen i Göteborg, Linköping eller Umeå. Allt är nog bättre än här, och visst det är jobbigt här för att jag saknar Rickard varje sekund, men snarare än att vara det enda jobbiga gör det bara redan det jobbiga ännu värre, för att det här är ingen plats för mig, jag vantrivs verkligen. När jag satt på planet hit och vi höll på att landa fick jag sådan ångest, att nu var det dags igen, att bo här och inte må bra, att längta bort, att längta till snart snart snart behöver jag inte vara här längre, men så kan jag ju inte leva. Jag vill må bra i det jag gör, och nu har jag ingen som helst inspiration, kreativitet eller glädje, allt är bara borta. Jag som brukar älska att bli inspirerad av en miljon saker, som konst, natur, människor och idéer, men det finns liksom inte på kartan längre, det handlar bara om att orka upp på morgonen och ta sig igenom ännu en kass dag. Precis så känns det.
Så fort jag får svar från skolorna i Sverige ska jag börja bli ännu mer aktiv med att hyra ut rummet, hur svårt kan det vara?
Jag bara måste härifrån, det är som att jag inte får luft.
Hoppas allt är bra med er tjejer.
söndag 25 januari 2009
fredag 23 januari 2009
det låter underbart sophie...... ta till vara på det.
ang vårat jobb i sommar.. jag har kollat lite i svenska semesterorter, de flesta söker servitriser, och för att vara helt ärlig har jag absolut ingen som helst lust till det. men det finns en hel del andra jobb som personlig assistent, reseptionist, ja och en massa annat. ang det här med boende i danmark, vad tror du om att kanske hyra in sig hos nån snäll tant?
ang vårat jobb i sommar.. jag har kollat lite i svenska semesterorter, de flesta söker servitriser, och för att vara helt ärlig har jag absolut ingen som helst lust till det. men det finns en hel del andra jobb som personlig assistent, reseptionist, ja och en massa annat. ang det här med boende i danmark, vad tror du om att kanske hyra in sig hos nån snäll tant?
The Plugghäst.
Har nu äntligen gjort klart halva min uppsats i Employment Law, som så intressant nog handlar om hur kontrakt för anställda har ändrat i England sedan 60 talet. Jag dör av entusiasm. Speciellt att sitta och läsa utlägg från rättegångar daterade 1880 där engelskan är så torr och tråkigt att jag somnar efter en mening. Men jag ska nog klara av att kämpa mig igenom det också.
Annars är det guld att vara i Lund och att vara så nära Kärlek. Ganska underbart faktiskt.
Jag försöker bestämt att inte tänka på att lördag närmar sig med stormsteg då det kommer vara en helt galen lång månad tills vi ses igen, men vi ska nog klara det också.
Hade stora visioner om att verkligen uppleva och se studentstaden Lund, vad dessa galna desillusioner kommer ifrån vet jag inte, för att det har ju såklart inte hänt, har snarare spenderat 1000 timmar i sängen, tittande på min älskande och lyssnande på smörig pop musik, med en undran om jag flyttats tillbaka till högstadiet? Jag får helt enkelt inte nog av att pussas och att bara titta. Ligga där och titta, det är allt som krävs för lycka. Jag är helt klart patetisk. Hoppas att det kommer komma några små intelligenta tankar in i mitt huvud snart, som inte handlar om vad Rickard gör, hur Rickard är, hur Rickard ser ut, vad Rickard säger, ja ni förstår kontentan.
Inga tecken på intelligens här för tillfället. Fast galet hög mysfaktor. Och jag stormtrivs. Det är så underbart att få hoppa omkring på rosa moln och upptäcka att det finns 109848575 miljoner sätt att pussas på (dessa ska självklart testas och diskuteras, vilket än så länge har tagit upp en besynnerligt stor del av min tid i Lund)
Det är skönt att jag inte är ensam om att vara patetisk i alla fall, Rickard är nog minst lika fjortis som jag just nu. Härligt att möta någon på samma plan som en själv ;)
Nu är klockan galet mycket, och huvudet är fullt av juridiska konstiga engelska termer, som jag helst vill glömma tills imorgon bitti då arbetet fortsätter.
Jag hade en vision om att sitta hela dagen idag och plugga, innan Rickard kom hem från lektionen, då verkade det inte alls lika intressant längre. 8 timmar senare hade jag lyckats öppna datorn och smått läsa igenom det lilla jag åstadkommit när jag inte var upptagen med att beskåda min älskade.
Japp, det finns hopp om galen kärlek!
Men så mycket hopp om intelligens finns det inte för tillfället, om jag kanske inte ska titulera mig Rickard expert. Jag känner att det snart kan vara passande.
Puss på er underbara flickor, ha en mysig helg, och hoppas du har det trevligt hemma i metropolen Fkp Ciccan!
Annars är det guld att vara i Lund och att vara så nära Kärlek. Ganska underbart faktiskt.
Jag försöker bestämt att inte tänka på att lördag närmar sig med stormsteg då det kommer vara en helt galen lång månad tills vi ses igen, men vi ska nog klara det också.
Hade stora visioner om att verkligen uppleva och se studentstaden Lund, vad dessa galna desillusioner kommer ifrån vet jag inte, för att det har ju såklart inte hänt, har snarare spenderat 1000 timmar i sängen, tittande på min älskande och lyssnande på smörig pop musik, med en undran om jag flyttats tillbaka till högstadiet? Jag får helt enkelt inte nog av att pussas och att bara titta. Ligga där och titta, det är allt som krävs för lycka. Jag är helt klart patetisk. Hoppas att det kommer komma några små intelligenta tankar in i mitt huvud snart, som inte handlar om vad Rickard gör, hur Rickard är, hur Rickard ser ut, vad Rickard säger, ja ni förstår kontentan.
Inga tecken på intelligens här för tillfället. Fast galet hög mysfaktor. Och jag stormtrivs. Det är så underbart att få hoppa omkring på rosa moln och upptäcka att det finns 109848575 miljoner sätt att pussas på (dessa ska självklart testas och diskuteras, vilket än så länge har tagit upp en besynnerligt stor del av min tid i Lund)
Det är skönt att jag inte är ensam om att vara patetisk i alla fall, Rickard är nog minst lika fjortis som jag just nu. Härligt att möta någon på samma plan som en själv ;)
Nu är klockan galet mycket, och huvudet är fullt av juridiska konstiga engelska termer, som jag helst vill glömma tills imorgon bitti då arbetet fortsätter.
Jag hade en vision om att sitta hela dagen idag och plugga, innan Rickard kom hem från lektionen, då verkade det inte alls lika intressant längre. 8 timmar senare hade jag lyckats öppna datorn och smått läsa igenom det lilla jag åstadkommit när jag inte var upptagen med att beskåda min älskade.
Japp, det finns hopp om galen kärlek!
Men så mycket hopp om intelligens finns det inte för tillfället, om jag kanske inte ska titulera mig Rickard expert. Jag känner att det snart kan vara passande.
Puss på er underbara flickor, ha en mysig helg, och hoppas du har det trevligt hemma i metropolen Fkp Ciccan!
onsdag 21 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Och så tar vi den en gång till..
Hörde den på radion idag.. fick goose bumps, stavas det så? Äh, gillar låten iaf..
måndag 19 januari 2009
Sophie, tack för din tid här hemma, för ditt stöd och allt kul vi har haft tillsammans, ha en riktigt skön visit i Lund, kolla in studentlivet och informera mig. Skäm bort Rickard, det är han värd! Och jag hoppas verkligen att utelivet är mer att hurra för än det i Sövde, stan som ingen behövde, tattigare ställe får man leta efter och musiken gick mer åt smurfhitshållet än vad som bör spelas på en nattklubb. Men ändå, jag har haft så kul här hemma just för att det är som det är och det gör Falköping till en unik bonnhåla toppat med lite charm. Vi ses snart igen! Jason Mraz väntar!
söndag 18 januari 2009
Mmm, idag är det min dag!
Jag har fått sova sova sova!
Nu ska jag möta Kaja snart, vi ska fika, träna och ha de gött.
Ikväll får vi se vad som sker lite...
Faan, jag skulle måla naglarna, efter det att jag städat ur min sminkbag och införskaffat en ny variant. Tror ni inte att min freak lill tå nagel, lossna när jag filade den... Uhh, jag ryste i hela min kropp... ahhh.. Men för övrigt så blev de väldigt fina i mitt ljusrosa naglack, hehe.
Massa snö och kyla ute, men jag har det lika varmt som i en bastu. Lånat Beates extra element som stått på tjugofyra timmar. Det är så skönt med värme!
En riktigt bra start på söndagen, förutom min lilla nagel... men ler lite åt mitt lilla problem.
Dandeline av Madcon är en etta på min DJ topplista.
Listen up bebi, kärlek, C
Jag har fått sova sova sova!
Nu ska jag möta Kaja snart, vi ska fika, träna och ha de gött.
Ikväll får vi se vad som sker lite...
Faan, jag skulle måla naglarna, efter det att jag städat ur min sminkbag och införskaffat en ny variant. Tror ni inte att min freak lill tå nagel, lossna när jag filade den... Uhh, jag ryste i hela min kropp... ahhh.. Men för övrigt så blev de väldigt fina i mitt ljusrosa naglack, hehe.
Massa snö och kyla ute, men jag har det lika varmt som i en bastu. Lånat Beates extra element som stått på tjugofyra timmar. Det är så skönt med värme!
En riktigt bra start på söndagen, förutom min lilla nagel... men ler lite åt mitt lilla problem.
Dandeline av Madcon är en etta på min DJ topplista.
Listen up bebi, kärlek, C
fredag 16 januari 2009
Fascination, Cecilia skriver av sig lite
Denna fredagen behöver jag en låt som denna...
Är så chill kväll och jag skulle verkligen vilja skriva att det känns skönt. Men sanningen ska fram och jag är uttråkad av denna lugna kväll.
Men alla mina funderingar som jag lägger mycket energi på just nu och som jag anser är stora i mitt liv, så är de lxproblem i jämförelse till de som mist sin familj eller förlorat sina nära och kära i krig, svält osv.
På norska nyheterna dominerar Israel Palestina konflikten... Och igår när du Mandis gav mig besked om vad som skett med mamman till era bekanta så blir man verkligen stum över hur saker och ting bara sker runt om en. Finns inte ord till vad man ska uttrycka när man hör sådana hemska upplevelser som sker när någon väljer att lämna denna värld och sina beloved. Man funderar så mycket på hur man kan komma så långt och bli så sjuk att man väljer ett slut på det livet har att erbjuda. Visst kan man tycka att det är orättvist ibland eller kämpigt men oftast finner man lösningarna.
Men samtidigt som det sker hemska händelser så sker det också väldigt många lycklig stunder i människors liv.
Daniel som jag jobbar med, ska bli pappa och visade bilder på det lilla livet. Är så glad för hans skull och man kan se hur lycklig han verkar vara över detta mästerverk.
Jag har idag fått mycket goda råd ifrån en när och kär om allt möjligt som kom upp (på msn).
Måste verkligen skaffa mig Skype eller fast telefon så att man kan kommunicera med sina goda.
Var och tittade på nya höstkollektionen idag, fick en försmak innan inköpet som redan sker i januari. Allt sker så fort. Fann mig en massa fina konstnärliga godbitar att bära till hösten och vintern -09.
Är så chill kväll och jag skulle verkligen vilja skriva att det känns skönt. Men sanningen ska fram och jag är uttråkad av denna lugna kväll.
Men alla mina funderingar som jag lägger mycket energi på just nu och som jag anser är stora i mitt liv, så är de lxproblem i jämförelse till de som mist sin familj eller förlorat sina nära och kära i krig, svält osv.
På norska nyheterna dominerar Israel Palestina konflikten... Och igår när du Mandis gav mig besked om vad som skett med mamman till era bekanta så blir man verkligen stum över hur saker och ting bara sker runt om en. Finns inte ord till vad man ska uttrycka när man hör sådana hemska upplevelser som sker när någon väljer att lämna denna värld och sina beloved. Man funderar så mycket på hur man kan komma så långt och bli så sjuk att man väljer ett slut på det livet har att erbjuda. Visst kan man tycka att det är orättvist ibland eller kämpigt men oftast finner man lösningarna.
Men samtidigt som det sker hemska händelser så sker det också väldigt många lycklig stunder i människors liv.
Daniel som jag jobbar med, ska bli pappa och visade bilder på det lilla livet. Är så glad för hans skull och man kan se hur lycklig han verkar vara över detta mästerverk.
Jag har idag fått mycket goda råd ifrån en när och kär om allt möjligt som kom upp (på msn).
Måste verkligen skaffa mig Skype eller fast telefon så att man kan kommunicera med sina goda.
Var och tittade på nya höstkollektionen idag, fick en försmak innan inköpet som redan sker i januari. Allt sker så fort. Fann mig en massa fina konstnärliga godbitar att bära till hösten och vintern -09.
onsdag 14 januari 2009
Din terrorist!
Underbara Fröken Ask, mellan räkor och google earth, är det inte något du har glömt att berätta som du gjort ??
Eller har jag bara missat att bakgrunden alltid varit så mörk? ;)
I like it!
Ses snart, ska lägga mig så jag kommer upp till Shoppingrunda i Borås imorgon. Och drinkar med Sara P. Jag bara känner att det kommer bli en toppendag!
Har haft en sådan bra dag, fått så mycket energi från underbara människor och vacker natur. Först den underbara promenaden, sedan kaffe med kantorn Rickard, det var så mysigt att ses igen, bra samtal är verkligen något att uppskatta, samtal som ger mig nya tankar och skapar nya idéer. Jag älskar den känslan!
Sedan middag på samma ställe med Johan och diskussion om tapas, eftersom att han ska hjälpa till med utformningen av nya Mingus maten. Hoppas mina underbara förslag om Pannacotta och chokladmousse kom med (ja desserten är det viktigaste..) Och sedan hem till Sanne Banan, goda syster som har kval inför gymnasievalet, det finns ju en miljon skolor där ute, men jag försöker envist tvinga på henne Skara och Katedralskolan (inte alls för att jag gick där..) eftersom det är sådan toppenskola, och jag har en anledning att hälsa på utan att verka som att jag fortfarande inte kommit över att jag slutat där (vilket det är oklart om jag har.) Vi får se hur bra övertalningen gick.
God natt.
Eller har jag bara missat att bakgrunden alltid varit så mörk? ;)
I like it!
Ses snart, ska lägga mig så jag kommer upp till Shoppingrunda i Borås imorgon. Och drinkar med Sara P. Jag bara känner att det kommer bli en toppendag!
Har haft en sådan bra dag, fått så mycket energi från underbara människor och vacker natur. Först den underbara promenaden, sedan kaffe med kantorn Rickard, det var så mysigt att ses igen, bra samtal är verkligen något att uppskatta, samtal som ger mig nya tankar och skapar nya idéer. Jag älskar den känslan!
Sedan middag på samma ställe med Johan och diskussion om tapas, eftersom att han ska hjälpa till med utformningen av nya Mingus maten. Hoppas mina underbara förslag om Pannacotta och chokladmousse kom med (ja desserten är det viktigaste..) Och sedan hem till Sanne Banan, goda syster som har kval inför gymnasievalet, det finns ju en miljon skolor där ute, men jag försöker envist tvinga på henne Skara och Katedralskolan (inte alls för att jag gick där..) eftersom det är sådan toppenskola, och jag har en anledning att hälsa på utan att verka som att jag fortfarande inte kommit över att jag slutat där (vilket det är oklart om jag har.) Vi får se hur bra övertalningen gick.
God natt.
En gåva från Sophie och New York
En liten handbok i raggning? -Tja, vad vet jag, men jag ska absolut dyka ner i denna intressanta bok så fort jag får chansen! Jag blev så glad för jag har ju alltid trott på det här med hundtricket sen jag såg filmen och nu fick jag en liten vink om att jag behöver göra nått åt mitt kärleksliv! Jag håller helt med här, om jag skulle ta och skaffa mig en hund? Sophie och jag pratade nämligen om det på berget idag, det är absolut en idé! En härlig långpromenix i nollgradigt väder och en cocker spaniel springandes runt benen som lortade ner hela mig med leran som var lite för kul att leka med.
Gjort annat idag, käkade räkor med hela familjen och det smakade verkligen inte färska havsrekor utan frysta sådana från disken på ica, har man blivit lite bortskämd från Hunnebostrand på somrarna eller?, Vidare spenderade jag en och en halv timma framför Google Earth och Gazaremsan men det var svårt och se riktigt tydligt, hade hoppats på lite action.. Det är riktigt vidrigt det som händer där nere, vill verkligen se ett slut på detta snart.
Promenad i Skogen.
Har precis kommit hem efter en så skön promenad på vackra mösseberg, Burma slingan såklart!
Renare luft får man leta efter!
Johan tog med sin åh så galet söta hund, Rocky, som verkligen förgyllde promenaden, en hund kanske inte är helt fel?
Är annars trött idag, har sovit alldeles för länge tror jag, det är inte bra.
Så snart blir det kaffe med kantorn från Hjo, det ska bli trevligt, det var ett tag sedan vi sågs.
Amanda, tänkte vi kunde ses på mingus vid sex?
Renare luft får man leta efter!
Johan tog med sin åh så galet söta hund, Rocky, som verkligen förgyllde promenaden, en hund kanske inte är helt fel?
Är annars trött idag, har sovit alldeles för länge tror jag, det är inte bra.
Så snart blir det kaffe med kantorn från Hjo, det ska bli trevligt, det var ett tag sedan vi sågs.
Amanda, tänkte vi kunde ses på mingus vid sex?
Amanda uppdaterar
Tjejor, skärpning här på bloggen, det gäller att vara aktiv annars mister jag inblicken i vad som händer i era liv och det vill man ju inte missa! Cicci uppdatering om Mister?! Jag kan iallafall beskriva min dag, mycket lärorik om inte annat började jag studera datorkunskap idag, vilket ungefär var nåt i stil med "det här är enter knappen" "så här sätter man på en dator" och beskrivning av username och passwords funktion. Löjligt simpelt med andra ord så jag fikade bort säkert 3 timmar med Eken och Sophie, billigast kaffe på lärcenter säger dom.. Sen bar det iväg till apoteket, de har fått in nåt nytt p-pills-alternativ som Sophie så klart var tvungen att prova och jag är riktigt spänd på om det verkligen funkar, ska följa upp detta! Apotekaren gav några heta tips om andvändning och annat nyttigt.
En sväng till lill-stockholm á la Skövde, sköljde ner lite vin och hade trevligt sällskap av Sara P som har lovat en dunderfest på fredag, jag ser fram emot detta! Blev lite sallongs.., ett glas, käre barn... Tur att det inte är tvärtom! För övrigt går det ganska bra med studierna men jag saknar att vara i en storstad!
Veckans kommentar (Sophie): När vi blir riktiga babes och har lärt oss segla på riktigt vet vi ju hur allt funkar på båten, tillexempel jag kan ju ropa till skepparen, att "bara dra i det snöret där så fixar det sig"!
En sväng till lill-stockholm á la Skövde, sköljde ner lite vin och hade trevligt sällskap av Sara P som har lovat en dunderfest på fredag, jag ser fram emot detta! Blev lite sallongs.., ett glas, käre barn... Tur att det inte är tvärtom! För övrigt går det ganska bra med studierna men jag saknar att vara i en storstad!
Veckans kommentar (Sophie): När vi blir riktiga babes och har lärt oss segla på riktigt vet vi ju hur allt funkar på båten, tillexempel jag kan ju ropa till skepparen, att "bara dra i det snöret där så fixar det sig"!
måndag 12 januari 2009
ReKa.
Brudar brudar brudar!
Vilken kväll, vilka underbara timmar jag fick spendara med er på vårat favoritställe! Jag har fortfarande kramp i magen efter allt galet flamsande!
Mandy, klart det blir kaffe på stan, Mingus här kommer vi ;)
Vi ska ju fira att du blivit studenterska! Pratade med Rickard om när vi ska ner till Lund och vi kan antagligen hamna på samma tåg på vägen ner dit, mysigt att slippa åka själv.
Annars har dagen bara varit enormt mycket plus. Tack vare så mycket stor inspiration frår er mina tjejer! Har skrivit ett brev till föredetta körledaren som jag varit upprörd på av flera andledningar, och det känns så skönt att ha fått det ur mig, både för att vara rättvis mot honom att kunna bemöta kritiken, och för att få det ur mig. Skönt! Sedan kom det väldigt efterlängtade brevet från universitetet, har bara tagit 3 små veckor, så nu är det på väg till er CSN!
Har också pratat med en Emanuel som ska kolla på mitt rum imorgon eftersom att underbara Josh ställer upp och städar det, så förhoppningsvis vill han flytta in och har också fått reda på att det rummet som jag hoppades fortfarande skulle vara ledig bara står där och väntar på mig, i Kingston, livet är väl bra underbart ändå.
Så tjejer, angående London så är datumen 2-6 april, tänk på Jason Mraz och säg till om ni vill med, det vore toppenmysigt!!
Ciccan, jag måste veta när Fashionweek är så jag kan boka biljetter, fick du jobba idag?
Puss på er mina älskade tjejer!
Vilken kväll, vilka underbara timmar jag fick spendara med er på vårat favoritställe! Jag har fortfarande kramp i magen efter allt galet flamsande!
Mandy, klart det blir kaffe på stan, Mingus här kommer vi ;)
Vi ska ju fira att du blivit studenterska! Pratade med Rickard om när vi ska ner till Lund och vi kan antagligen hamna på samma tåg på vägen ner dit, mysigt att slippa åka själv.
Annars har dagen bara varit enormt mycket plus. Tack vare så mycket stor inspiration frår er mina tjejer! Har skrivit ett brev till föredetta körledaren som jag varit upprörd på av flera andledningar, och det känns så skönt att ha fått det ur mig, både för att vara rättvis mot honom att kunna bemöta kritiken, och för att få det ur mig. Skönt! Sedan kom det väldigt efterlängtade brevet från universitetet, har bara tagit 3 små veckor, så nu är det på väg till er CSN!
Har också pratat med en Emanuel som ska kolla på mitt rum imorgon eftersom att underbara Josh ställer upp och städar det, så förhoppningsvis vill han flytta in och har också fått reda på att det rummet som jag hoppades fortfarande skulle vara ledig bara står där och väntar på mig, i Kingston, livet är väl bra underbart ändå.
Så tjejer, angående London så är datumen 2-6 april, tänk på Jason Mraz och säg till om ni vill med, det vore toppenmysigt!!
Ciccan, jag måste veta när Fashionweek är så jag kan boka biljetter, fick du jobba idag?
Puss på er mina älskade tjejer!
söndag 11 januari 2009
Har haft en helt underbar helg tjejer, den gick helt klart i räkans tecken, men jag lovar att inte skvallra mer om detta. På dansgolvet nästa vecka gäller rekdansen och alla har fått dansstegen så det är bara att träna hemma tills vi ses nästa helg! Imorn börjar skolan, en sväng på stan efter det Sophie? Klar vid 12 tiden och då vid den tiden börjar jag bli kaffesugen, puss tjejer från amanda
Firar in det nya året med flickorna!
Underbar helg!
Mina käkar värker, eftersom jag garvat oavbrutet i flera timmar med er... Våran idé är bara så PERF.
Ser verkligen fram emot weekendresan till London, Barcelona, Oslo fashion week (då du Soph ska komma hit) ... Mandy du måste bara kolla så det inte krockar med din skola i påsk? Så ska jag se till och ha fria dagar till klubbande, kultur och shopping.
Rev upp mitt paket och blev överlycklig då jag såg min lilla fashion bok ifrån dig söta. Soph, tusen tack för den fina gåvan ifrån NY, blev dessutom rörd av din text.
Men din text fick mig också att tänka till på detta kring att bli bättre på att säga ifrån.
Nu får ni öva tjejor, snart ska vi på hans konsert! Weiii.
Kärlek, C
lördag 10 januari 2009
onsdag 7 januari 2009
- What you waiting for???
Låter helt underbart! Längtar så flickor! Då kan vi disuktera oss fram till något smart. Eller man kan ju alltid hoppas på att vi gör detta.
Har varit och ätit med Kaja på Rust och druckit vin, efter jobbet... Vi pratade så klart om allt som hänt sedan sist vi sågs. Fullt av folk på stället och jag fick känslan av Barcelonas puls, jag njöt.
Känner på mig att nya förändringar och nya händelser sker. Har good feelings för året -09. Lite hektiskt, lite för mycket att göra, många resor och nya möten och dessutom sjukt konstnärligt inspirerande. Oj, glömde också att det ska bli ett kärleksfullt år, längtar och ska njuta var dag.
Seriöst, lite pirrigt inför fredagen som bjuder på ett intressant möte, ska bli spännande.
Känner mig trött och ska snart sova.
Ses snart, kramar
okej, då blir det en natt flickor
jag vet inte om mamma lånar ut bilen dock men jag ska kolla ikväll, ja vattnet ska funka prima det ska inte var något problem vad jag vet, men vi behöver ju inte åka tidigt på söndagen utan vi kan ju åka mot kvällen? vad säger ni girls? det kommer bli en underbar helg! ta med er varma kläder.
Morgon
God morgon!
Vaknade precis upp i New York efter en natts otroligt dålig sömn med en alltför snarkande pappa. Snarkningar kan vara det mest irriterande som finns.
I vilket fall tycker jag absolut att vi ska åka till Hunnebo även om det bara är en kväll, har ni installerat vatten i stugan nu?
Nu ska vi gå och köpa musikal biljetter för ikväll och ta en tur i FN. Måste ju ta en titt på min framtida arbetsplats ;)
Ha en mysig dag med Kaja Ciccan!
puss
Vaknade precis upp i New York efter en natts otroligt dålig sömn med en alltför snarkande pappa. Snarkningar kan vara det mest irriterande som finns.
I vilket fall tycker jag absolut att vi ska åka till Hunnebo även om det bara är en kväll, har ni installerat vatten i stugan nu?
Nu ska vi gå och köpa musikal biljetter för ikväll och ta en tur i FN. Måste ju ta en titt på min framtida arbetsplats ;)
Ha en mysig dag med Kaja Ciccan!
puss
Kæra flickor..sitter på jobbet och lunchar lite...har unnat mig kaffe och en proteinshake med chokladsmak, mmm...
Ska møta upp min lilla søta Kaja efter jobbet.
JO, HELGEN!
Lite planer tack.
Vad sægs om att vi æri Hunnebo en natt (lørdag till søndag) och sedan åker vi hem på søndag???
Ska vi planera detta. Væntar svar ikvæll flickor:)
Ska bli så underbart att ses.
Jo, en sak till. Vattnet till stugan, fungerar det?
Massa massa goda kramar, C
Ska møta upp min lilla søta Kaja efter jobbet.
JO, HELGEN!
Lite planer tack.
Vad sægs om att vi æri Hunnebo en natt (lørdag till søndag) och sedan åker vi hem på søndag???
Ska vi planera detta. Væntar svar ikvæll flickor:)
Ska bli så underbart att ses.
Jo, en sak till. Vattnet till stugan, fungerar det?
Massa massa goda kramar, C
Mina älsklingar!
Tjejer!
Vi måste ju ses i helgen!
Vad är planen egentligen?
Och haha, Amanda jag hade nästan glömt av de där rosorna, och han den hemska killen på restaurangen, haha, som ville att vi skulle flytta in med honom. Weirdo! ;)
Och tjejer, vi måste åka hit ihop så vi kan bara vara och mysa i New York, det är verkligen världens bästa stad!
Amanda, jag läste det du skrev om Falköping och jag vet precis vad du menar, att flytta hem måste kännas som ett steg tillbaka i livet, men å andra sidan kanske det är ett steg för att få lite perspektiv, när jag är hemma från London så brukar jag känna att jag kan se saker klarare där, att jag får perspektiv på livet och att jag blir mer trygg i vad jag gör och vem jag är. Så det kanske finns något bra också?
Och vi kommer ju alltid hem! Jag har låååångt påsklov.
Tjejer, vi kan väl vara en natt i Hunnebo? Eller åka tidigt på måndag morgon?
Ciccan, hur är det i Oslo?
Jag tror att det är viktigt att du funderar på vad du vill med Mr M, klart det är roligt att leka och spännade och allt, men vill inte du något mer ?
Idag har jag träffat Julie, en väninna från Universitetet och vi hade en toppenmysig dag, vi drack gott kaffe (ja det finns faktiskt i USA, mycket förvånande) innan hon visade mig sin lilla pärla, Rice to Riches, (ricetoriches.com) som är ett dessert ställe med bara rispudding i en miljon olika smaker, och för mig som älskar risgrynsgröt var det en guldgruva! Smaskade i mig minst en miljon kalorier, möttes upp med Julies vänner från Long Island och vi åkte vidare till Penn Station där vi hängde runt och kollade runt i bokaffärer, som jag nästan glömt av att jag älskade så mycket, jag kunde spendera timmar i bokaffärer när jag var yngre, men har inte gjort det på så länge, så det var verkligen dags! Åh jag älskar böcker, men mer på bibliotek än på bokaffär, är det inte bara galet hur mycket kunskap som är samlad där? Jag blir helt överväldigad. Dit ska jag gå när jag kommer hem till metropolen Falköping.
Nu ska jag gå och kolla vad pappa pysslar med i hotellbaren, sist jag kom in så hade han planerat med några tyskar att vi skulle gå och äta på deras restaurang imorgon, snart så väntar väl en resa till Mexico för att hälsa på bartendern.
Tjejer, något måste vi göra i helgen, ska bli mysigt att ses snart!
Vi måste ju ses i helgen!
Vad är planen egentligen?
Och haha, Amanda jag hade nästan glömt av de där rosorna, och han den hemska killen på restaurangen, haha, som ville att vi skulle flytta in med honom. Weirdo! ;)
Och tjejer, vi måste åka hit ihop så vi kan bara vara och mysa i New York, det är verkligen världens bästa stad!
Amanda, jag läste det du skrev om Falköping och jag vet precis vad du menar, att flytta hem måste kännas som ett steg tillbaka i livet, men å andra sidan kanske det är ett steg för att få lite perspektiv, när jag är hemma från London så brukar jag känna att jag kan se saker klarare där, att jag får perspektiv på livet och att jag blir mer trygg i vad jag gör och vem jag är. Så det kanske finns något bra också?
Och vi kommer ju alltid hem! Jag har låååångt påsklov.
Tjejer, vi kan väl vara en natt i Hunnebo? Eller åka tidigt på måndag morgon?
Ciccan, hur är det i Oslo?
Jag tror att det är viktigt att du funderar på vad du vill med Mr M, klart det är roligt att leka och spännade och allt, men vill inte du något mer ?
Idag har jag träffat Julie, en väninna från Universitetet och vi hade en toppenmysig dag, vi drack gott kaffe (ja det finns faktiskt i USA, mycket förvånande) innan hon visade mig sin lilla pärla, Rice to Riches, (ricetoriches.com) som är ett dessert ställe med bara rispudding i en miljon olika smaker, och för mig som älskar risgrynsgröt var det en guldgruva! Smaskade i mig minst en miljon kalorier, möttes upp med Julies vänner från Long Island och vi åkte vidare till Penn Station där vi hängde runt och kollade runt i bokaffärer, som jag nästan glömt av att jag älskade så mycket, jag kunde spendera timmar i bokaffärer när jag var yngre, men har inte gjort det på så länge, så det var verkligen dags! Åh jag älskar böcker, men mer på bibliotek än på bokaffär, är det inte bara galet hur mycket kunskap som är samlad där? Jag blir helt överväldigad. Dit ska jag gå när jag kommer hem till metropolen Falköping.
Nu ska jag gå och kolla vad pappa pysslar med i hotellbaren, sist jag kom in så hade han planerat med några tyskar att vi skulle gå och äta på deras restaurang imorgon, snart så väntar väl en resa till Mexico för att hälsa på bartendern.
Tjejer, något måste vi göra i helgen, ska bli mysigt att ses snart!
Förresten, lite viktigare problem än mina små... Även om jag känner fan fan fan över hela denna förrvirrande situationen och måste för andra gången göra klart för "Mr".Jo, fann denna låt (Raining in paradise) av Manu Chao som kan stämma bra in, med tanke på Israel/ Palaestinas problematik. Idag hade poliserna utanför Israels Ambassad tänt ljus...
Kärlek, C
Kärlek, C
På tal om det här med rosor...
Det är ju inte första gången det händer fröken Österberg!
Den här storyn har inte alla hört men jag minns det som att det var igår, nu tänker jag fuska lite och kopiera från min kära resdagbok, för alla ska få höra den, så här var det:
"Alla hjartans dag var valdigt trevlig, jag kande mej ganska nojd med inte mindre an en date, 5 karlekssms och ett chockladhjarta av en av dessertkockarna pa jobbet. Jag insag snabbt att jag fick erkanna mej besegrad. Hor pa detta: Hem kommer Sophie Osterberg med trettio vita rosor med ett tillhorande kort som det stog natt i stil med... Beautifull Sophie..bla bla bla.. Rosmannen, var en kund pa hennes resturang som hon traffat i tio minuter. Jag blev valdigt imponerad."
Sophie Österberg är rosornas sos, hon dras till rosor, rosor dras till henne. Så enkelt är det bara. Den där duden i Australien var bara en simpel kund på hennes restaurang och han hade pratat med henne, i vaddå 3 sekunder eller nåt! Och pladdask föll han för henne som alla gör, och då tänkte han: Nä banne mej om vi skulle dra på stort nu ikväll med en gång så blir hon mist sagt jävligt övveraskad, och sände 30 champagnefärgade rosor till Morgans bar och Grill, (ja restaurangen hette faktiskt så) där personal, kunder och alla övriga förbipasserade blev minst sagt förtjusta och upprymda. Chestra, turken som var kär i Sophie (ja, även han) och även han jobbade på Morgans bar och grill måste ha svartnat i blicken och blivit minst sagt svartsjuk för de där vackra blommorna han inte hade en chans att hinna ikapp med. Tur säger jag.
För oss vanliga dödliga som inte varit med om trettio rosor i varken champoagnevit eller blodröd färg för den delen heller går det jättebra att skicka dom hem till våra vanliga adresser och Ja, det skulle innebära ett stort plus i kanten för dig som vill imponera lite extra på fröken Mohlin eller mig. Vi har riktigt mycket att ta igen eftersom att Sophie ligger på plus nu gällande rosorna och det känns jäkligt jobbigt att halka på efterkälken faktiskt.
Rose donation, call: 777555666
Thank you for your call!
tisdag 6 januari 2009
- What Goes Around...Comes Around
Babes!!
Fiffi, du blir såååå bortskämd med rosor, vilken kille. Rikard gillar vi redan!
Verkar helt ljuvligt i NY. Är så glad för din skull. Åh, vill också till Art Museum.
Hade verkligen sett fram emot helgen och våran tripp och nu kanske den inte blir av...
Nu sitter Erik och visar upp sina "bekanta" killar och försöker para ihop mig med "en riktig" man... Hm??? HJÄLP! En kille på kortet står i Leopard byxor? SÅ IKKE Attraherande.
Erik försöker få mig att inse att denna "man" jag mött är en stor PLAYER och att han inte är värd mer uppmärksamhet... Nej nej nej. Jag stänger av Eriks kommentarer och drömmer mig vidare... Sak samma. Det vet ju inte han något om... fast på ett sätt har nog Erik rätt? Oh, my god. Han har rätt. Jag vet detta. Får sluta drömma och leka nu. Ska seriöst inse sanningen innan det är försent. Men jag vill inte dömma ngn?? Känner mig smått naiv ikväll.
Nej, nu ska ja nana...
Säger god natt och ger er mina flickor goda kramar, CM
Fiffi, du blir såååå bortskämd med rosor, vilken kille. Rikard gillar vi redan!
Verkar helt ljuvligt i NY. Är så glad för din skull. Åh, vill också till Art Museum.
Hade verkligen sett fram emot helgen och våran tripp och nu kanske den inte blir av...
Nu sitter Erik och visar upp sina "bekanta" killar och försöker para ihop mig med "en riktig" man... Hm??? HJÄLP! En kille på kortet står i Leopard byxor? SÅ IKKE Attraherande.
Erik försöker få mig att inse att denna "man" jag mött är en stor PLAYER och att han inte är värd mer uppmärksamhet... Nej nej nej. Jag stänger av Eriks kommentarer och drömmer mig vidare... Sak samma. Det vet ju inte han något om... fast på ett sätt har nog Erik rätt? Oh, my god. Han har rätt. Jag vet detta. Får sluta drömma och leka nu. Ska seriöst inse sanningen innan det är försent. Men jag vill inte dömma ngn?? Känner mig smått naiv ikväll.
Nej, nu ska ja nana...
Säger god natt och ger er mina flickor goda kramar, CM
Borta bra men hemma bäst?
Hemkommen, jag har återvänt till den lilla staden mellan Värnen och Vättern där allt går sin stilla lunk. Och jag vet inte om jag gillar det, jag är mest förvirrad i ett stort hus för mig själv, tja plus mamma förstås som självklart stortrivs med mig hemma. Och jag kan verkligen inte klaga på lagad mat, tvättad tvätt och diskad disk, men det är bara det att det känns lite väl lugnt.
Har kommit på att man nog måste vara superaktiverad i den här lilla staden för att klara av småstadslivet, Sophie vad var numret till pensionärernas välgörenhetsbingo på måndagar? Om man inte har pojkvän vill säga, och det har inte jag så jag behöver verkligen en hel bunt med nya onödiga hobbies.. Och göra lite nytta kunde verkligen inte skada..
Falköping skrämmer mig, känns fel på något sätt, jag blir stressad över att det inte händer något här, att jag sitter fast i en liten stad avskärmad från omvärlden. Jag trivs i stressiga miljöer där jag kan producera och göra en miljon saker på en och samma gång, vara socialt aktiv och inte vara begränsad av det föga utbudet. Fast vad jag är mest rädd för av är sakerna jag missar som tar plats utanför kommunens gränser, att åka hem igen efter tre års upptäcksresande känns knappast som att ta ett steg frammåt i rätt riktning, även om jag vet att det bara är för en kort tid jag ska vara här. Mina vänner är spridda över hela världen, man känner knappast att man har så många kvar här och nu får jag börja ta upp kontakten igen med de som fallit bort för flera år sedan. Åter ställa mig på Form och prata rappakalja med alla om allt. Senast idag tog jag en tur förbi PA:s och fick frågan i mjölkhyllorna varför jag var hemma och vad jag skulle göra härnäst av en gammal högstadielärare, blev jag lite tagen på sängkanten för det var längesen men upplevde nåt liknande.. Jag är nog bara inte van vid det men jag har lärt mig att jag definitivt trivs bättre där pulsen slår och jag får en chans att utvecklas, har massa valmöjligheter och slipper begränsas..
Glömt sladden till kameran och varit på bra bio.
Har tagit kort efter kort i denna ljuvliga stad och letade frenetiskt efter den där himla sladden innan jag insåg att jag tagit med mig fel, att alla de där sladdarna ser så lika ut! Så det blir inga kort förrän den 12. Åh vad jag längtar efter att titta igenom och redigera. Sen ska det läggas upp!
Idag vaknade vi sent, igår blev ganska slirigt, först åt vi på en etiopisk restaurang, intressant eftersom att hela idén gick ut på att äta allt med stora bröd som hade konsistens disktrasa, så att jag bad om bestick och struntade i trasorna var inte högt uppskattat. Var också en bring your own restaurang och pappa kunde ju absolut inte tänka sig att äta utan vin så vi fick be dem hålla bordet, och rusa ut i helmysiga Greenwich letandes efter vin. Hittade till slut ett aningen skumt ställe där man var tvungen att knacka för att de skulle låsa upp det automatiska låset.
Kom tillbaka och åt en miljon konstiga afrikanska röror, starkt som tusan och hamnade sedan i en mörk källarklubb med husbandet som bestod av minst 7 personer som alla sjöng och spelade som gudar. Ledtjejen i bandet sjöng så jag rös om och om igen, det var så fantastiskt, en riktig Whitney Houston röst fem meter ifrån mig. Pappa och jag hittade snabbt drinklistan som vi glatt drack oss igenom, blev uppbjuden av tjejerna vid bordet bredvid och hamnade på dansgolvet. Har sedan ett dimmigt minne av taxi och att komma till hotellet. Men vilken pangkväll! Och vilket ställe, musiken var bara så brilliant, varje låt fick mig att lyfta. Så vi ska dit igen! Men har enats om mindre alkohol intag.
Idag gick vi till Museum of Modern Art, som jag längtat! Vilket museum och vilken konst!
Mycket samma från när jag var här i juni på de konstanta utställningarna men det var så värt att se igen, och så en special utställning med Miró, jag blev förvånad över hans produktivitet, jag har bara sett de mest populära tavlorna han har gjort, de här färggranna surrealistiska, men det här var något helt nytt, han använde nya material och tekniker, inte för att jag tyckte det var speciellt bra, jag föredrar hans klassiska tavlor, men det var intressant att se hur produktiv och mångfacetterad han var.
Men min stora favorit idag var Gino Severini, en italienare som jag aldrig hört om förut, men varje gång jag tittade på tavlan hittade jag någonting nytt, den växte varje gång jag såg den. Sånt gillar jag.
Sen åkte vi till Soho för att titta i gallerier, pappa ville visa ett foto galleri som han var på igår när jag åkt runt halva Manhattan för att hitta min ansiktskräm, åkte först till Lexington Av till ett Spa som jag googlat för underbara Dr Hauschka, så kom jag dit och de hade sålt slut min kräm men hon ringde upp ett annat spa, på helt andra sidan Manhattan där de fortfarande hade den, så det var bara ner i underjorden igen och åka dit. Hamnade i upperwest, inget trevligt område, slitet och nergånget.
Det är tråkigt med New York, jag har aldrig någonsin i någon annan stad sett så många uteliggare, de finns i varje tunnelbanevagn, på varje gata och i varje trappuppgång. Det finns inget slut på det och när vi satt på tunnelbanan hem från Brooklyn en kväll kom en kvinna på, sliten och medgången, och hon bad med tårar i ögonen om mat till sina barn som svalt ihjäl och berättade om hur pinsamt det var att behöva be om pengar eller mat för att överleva. Det skar verkligen i hjärtat. Usch och fy. Det enda positiva med en sådan upplevelse är väl uppskattningen för att jag har det jag har. Men just att hon var mamma, hade barn som behövde henne, och nej, det finns inte ord för hur jobbigt det var att möta hennes blick. Jag bara önskade jag kunde ta med henne och barnen hem. Stackars barn.
Ja, det är verkligen en gåva att ha det jag har, det vi har, och det är alldeles för sällan som jag uppskattar det, tar det för givet, blir arg när saker inte funkar som de borde, klagar på toaletter som inte spolar när de sitter och försöker sova fram och tillbaka i tunnelbanan med en jacka över huvudet. Då finns det inte så mycket att klaga över längre. Inget alls faktiskt.
Nu ska jag uppskatta.
Idag vaknade vi sent, igår blev ganska slirigt, först åt vi på en etiopisk restaurang, intressant eftersom att hela idén gick ut på att äta allt med stora bröd som hade konsistens disktrasa, så att jag bad om bestick och struntade i trasorna var inte högt uppskattat. Var också en bring your own restaurang och pappa kunde ju absolut inte tänka sig att äta utan vin så vi fick be dem hålla bordet, och rusa ut i helmysiga Greenwich letandes efter vin. Hittade till slut ett aningen skumt ställe där man var tvungen att knacka för att de skulle låsa upp det automatiska låset.
Kom tillbaka och åt en miljon konstiga afrikanska röror, starkt som tusan och hamnade sedan i en mörk källarklubb med husbandet som bestod av minst 7 personer som alla sjöng och spelade som gudar. Ledtjejen i bandet sjöng så jag rös om och om igen, det var så fantastiskt, en riktig Whitney Houston röst fem meter ifrån mig. Pappa och jag hittade snabbt drinklistan som vi glatt drack oss igenom, blev uppbjuden av tjejerna vid bordet bredvid och hamnade på dansgolvet. Har sedan ett dimmigt minne av taxi och att komma till hotellet. Men vilken pangkväll! Och vilket ställe, musiken var bara så brilliant, varje låt fick mig att lyfta. Så vi ska dit igen! Men har enats om mindre alkohol intag.
Idag gick vi till Museum of Modern Art, som jag längtat! Vilket museum och vilken konst!
Mycket samma från när jag var här i juni på de konstanta utställningarna men det var så värt att se igen, och så en special utställning med Miró, jag blev förvånad över hans produktivitet, jag har bara sett de mest populära tavlorna han har gjort, de här färggranna surrealistiska, men det här var något helt nytt, han använde nya material och tekniker, inte för att jag tyckte det var speciellt bra, jag föredrar hans klassiska tavlor, men det var intressant att se hur produktiv och mångfacetterad han var.
Men min stora favorit idag var Gino Severini, en italienare som jag aldrig hört om förut, men varje gång jag tittade på tavlan hittade jag någonting nytt, den växte varje gång jag såg den. Sånt gillar jag.
Sen åkte vi till Soho för att titta i gallerier, pappa ville visa ett foto galleri som han var på igår när jag åkt runt halva Manhattan för att hitta min ansiktskräm, åkte först till Lexington Av till ett Spa som jag googlat för underbara Dr Hauschka, så kom jag dit och de hade sålt slut min kräm men hon ringde upp ett annat spa, på helt andra sidan Manhattan där de fortfarande hade den, så det var bara ner i underjorden igen och åka dit. Hamnade i upperwest, inget trevligt område, slitet och nergånget.
Det är tråkigt med New York, jag har aldrig någonsin i någon annan stad sett så många uteliggare, de finns i varje tunnelbanevagn, på varje gata och i varje trappuppgång. Det finns inget slut på det och när vi satt på tunnelbanan hem från Brooklyn en kväll kom en kvinna på, sliten och medgången, och hon bad med tårar i ögonen om mat till sina barn som svalt ihjäl och berättade om hur pinsamt det var att behöva be om pengar eller mat för att överleva. Det skar verkligen i hjärtat. Usch och fy. Det enda positiva med en sådan upplevelse är väl uppskattningen för att jag har det jag har. Men just att hon var mamma, hade barn som behövde henne, och nej, det finns inte ord för hur jobbigt det var att möta hennes blick. Jag bara önskade jag kunde ta med henne och barnen hem. Stackars barn.
Ja, det är verkligen en gåva att ha det jag har, det vi har, och det är alldeles för sällan som jag uppskattar det, tar det för givet, blir arg när saker inte funkar som de borde, klagar på toaletter som inte spolar när de sitter och försöker sova fram och tillbaka i tunnelbanan med en jacka över huvudet. Då finns det inte så mycket att klaga över längre. Inget alls faktiskt.
Nu ska jag uppskatta.
måndag 5 januari 2009
Tack Norge ett och ett halvt år senare..
Då har man alltså tagit steget och flyttat hem från Norge för gott, Oslo är ett minne blott! Amanda har på riktigt tagit skada av årets julklappsrim.. Det kändes lite vemodigt att idag ta tbanan för sista gången, packa väskan en sista gång och vandra genom betongblocket och tänka "jaha det här var slutet på detta, början på något nytt". Där en dörr stängs öppnas en annan, det är väl så dom säger. Har bott så länge i Norge att det knappt känns långt bort längre, där har man sina kompisar, sina favoritcafén, sina standardhak. Jag har mött otroligt många fantastiska människor jag definitivt kommer hålla kontakten med och andra som kommer segla obemärkt förbi. Har flyttat tre gånger under ett års tid vilket tar på krafterna, bott i outhärdliga kollektiv jag inte gärna gör om igen men jag har alltid tagit med mig något i bagaget, nya upplevelser och erfarenheter som har stärkt mig på vägen. Och jobbena dessutom! Har jag inte jobbat på minst tre olika ställen under denna korta tid? Med helt olika yrkeskategorier dessutom! Jag har serverat på en indiskinspirerad hamburgerrestaurang, sållt spanska kläder i klädaffär och irriterat marknadschefer på norska företag med min stämma!
Jag tackar för mig, tackar de människorna jag fick chansen att lära känna! Nu väntar mina matteböcker på mig och Falköpings stilla lunk. Jag har blivit lantisflicka igen, iallafall till i slutet på Maj!
söndag 4 januari 2009
Här kommer en hälsning från brudarna i norr, tillbaka från en hyttetur i norska Sirdal som ligger väldigt off track från civilisation. Man har blivit några erferenheter rikare, några erfarenheter besviknare, några mer förundrade. Det som är kul med spontana reser är att man knappast vet hur saker slutar, och bra är väl det, för gud vad livet vore tråkigt att alltid sitta med facit i hand. Har ätit kalkon, ja det blev en del, det blev vårt ständiga samtalsämne under hela resan. Tack för en bra resa, nästa helg åker vi mot nya äventyr: Hunnebostrand!
lördag 3 januari 2009
Sophie är världens lyckligaste kvinna.
Åh underbara vackra otroliga man, du är ju helt underbar!
Missade ett precis ett samtal på hotellrummet för att vi höll på att öppna dörren, pappa höll på att ringa upp när det knackade på dörren med en åh så underbar bukett av rosor. Bara till lilla mig. Från underbara dig. Med stora röda vackra rosor.
Det finns verkligen inget bättre än att få rosor, jag kommer hoppa fram på små moln tills vi ses igen. Nu är det inte ens länge kvar. Rosor på två månaders dagen, du är verkligen HELT underbar, gud vad jag verkar använda det ordet mest hela tiden men så känns det. Rosor. Galet vackra att titta på. Nej nu ska jag dansa vidare på mina rosa små moln, och bara vara galet kär och galen i dig, el dueño de todo mi amor.
Missade ett precis ett samtal på hotellrummet för att vi höll på att öppna dörren, pappa höll på att ringa upp när det knackade på dörren med en åh så underbar bukett av rosor. Bara till lilla mig. Från underbara dig. Med stora röda vackra rosor.
Det finns verkligen inget bättre än att få rosor, jag kommer hoppa fram på små moln tills vi ses igen. Nu är det inte ens länge kvar. Rosor på två månaders dagen, du är verkligen HELT underbar, gud vad jag verkar använda det ordet mest hela tiden men så känns det. Rosor. Galet vackra att titta på. Nej nu ska jag dansa vidare på mina rosa små moln, och bara vara galet kär och galen i dig, el dueño de todo mi amor.
Staden som verkligen aldrig sover.
Åh underbara fantastiska otroliga New York!
Allt, verkligen allt finns här. Eller nja, kanske inte ren luft.
Men förutom den lilla detaljen, jag är kär. Helt galet kär i att bara vandra omkring i denna stad, något nytt på varje gata, konstig spännande rök från märkliga rör i gatan, myller av människor, och framförallt, shopping.
Dagen har förgyllts av skor, underkläder och smink. = Mycket bra dag.
Ångesten är totalt bortspolad av skor. Svarta snygga pumps. Oklart när och var jag ska använda dem, men kärleken slog till så jag var ju helt klart tvungen.
Spenderade tre stressiga timmar på 5 planet på Macy´s, den gudomliga skoavdelningen, men det ska sägas att det är en hatkärlek. Kärlek till skor, javisst, men hat till urusel service och evighetslång väntan efter rätt sko, om de lyckas hitta den i myllret av klackar och stövlar. Men jag njöt ändå, glad av ett par galet snygga läderstövlar som jag precis skulle inhandla när jag insåg att pappa var helt borta. Med min plånka. Jippi. Bara sju enorma våningar att leta igenom. Här kan vi snacka nål i höstacken. Så jag gjorde det enda begripliga, gick, ledsen i ögat eftersom att det alltid verkar hjälpa, till security och bad de ringa på min förvirrade och bortsprungna pappa, de ringde ut till alla vakter på Macy's med exakt beskrivning av hans kläder och utseende för att kunna stoppa honom och berätta att hans stackars ensamma ledsna dotter satt och väntade i ett kallt och tråkigt Securitas rum. Men ingen hade sett pappa. För han hade resolut bestämt sig för att hotellet var bästa stället att träffas på. Så medans jag tyckte synd om mig själv på Securitas satt han i hotellvestibulen i en timme och undrade vad jag pysslade med. Hittade honom sedan sippande på sitt nya favorit vin i baren med våran nya kompis, Lorens, den grekdanska bartendern. Som pappa kan ha berättat halva sitt liv för. Men han hejar fortfarande så det är nog okej.
Dagen har avslutats med, oj nej nu höll jag på att glömma, var på gymmet idag igen, tio poäng till mig, nu är jag ju helt enkelt värd några par skor till, i alla fall på en sushi restaurang på Broadway, där varje millimeter är upplyst av skärmar, neon och blinkande ljus. Galet god mat, så jag är så nöjd som man kan bli.
Tyvärr verkar min rygg säga ifrån när det kommer till att gå runt i dåliga skor dagarna i ända, så nu har jag kommit till ett svårt val, gå runt i fula gympaskor hela dagen för att skona ryggen, eller vara galet snygg och gå som en tant. Livet är bra svårt.
Imorgon blir det Museum of Modern Art. Det är planen i alla fall.
Sorry om jag inte har svarat Mandy, men min mobil verkar inte ta emot någonting här. Hoppas allt är bra med er tjejer! Puss och massa kärlek.
Allt, verkligen allt finns här. Eller nja, kanske inte ren luft.
Men förutom den lilla detaljen, jag är kär. Helt galet kär i att bara vandra omkring i denna stad, något nytt på varje gata, konstig spännande rök från märkliga rör i gatan, myller av människor, och framförallt, shopping.
Dagen har förgyllts av skor, underkläder och smink. = Mycket bra dag.
Ångesten är totalt bortspolad av skor. Svarta snygga pumps. Oklart när och var jag ska använda dem, men kärleken slog till så jag var ju helt klart tvungen.
Spenderade tre stressiga timmar på 5 planet på Macy´s, den gudomliga skoavdelningen, men det ska sägas att det är en hatkärlek. Kärlek till skor, javisst, men hat till urusel service och evighetslång väntan efter rätt sko, om de lyckas hitta den i myllret av klackar och stövlar. Men jag njöt ändå, glad av ett par galet snygga läderstövlar som jag precis skulle inhandla när jag insåg att pappa var helt borta. Med min plånka. Jippi. Bara sju enorma våningar att leta igenom. Här kan vi snacka nål i höstacken. Så jag gjorde det enda begripliga, gick, ledsen i ögat eftersom att det alltid verkar hjälpa, till security och bad de ringa på min förvirrade och bortsprungna pappa, de ringde ut till alla vakter på Macy's med exakt beskrivning av hans kläder och utseende för att kunna stoppa honom och berätta att hans stackars ensamma ledsna dotter satt och väntade i ett kallt och tråkigt Securitas rum. Men ingen hade sett pappa. För han hade resolut bestämt sig för att hotellet var bästa stället att träffas på. Så medans jag tyckte synd om mig själv på Securitas satt han i hotellvestibulen i en timme och undrade vad jag pysslade med. Hittade honom sedan sippande på sitt nya favorit vin i baren med våran nya kompis, Lorens, den grekdanska bartendern. Som pappa kan ha berättat halva sitt liv för. Men han hejar fortfarande så det är nog okej.
Dagen har avslutats med, oj nej nu höll jag på att glömma, var på gymmet idag igen, tio poäng till mig, nu är jag ju helt enkelt värd några par skor till, i alla fall på en sushi restaurang på Broadway, där varje millimeter är upplyst av skärmar, neon och blinkande ljus. Galet god mat, så jag är så nöjd som man kan bli.
Tyvärr verkar min rygg säga ifrån när det kommer till att gå runt i dåliga skor dagarna i ända, så nu har jag kommit till ett svårt val, gå runt i fula gympaskor hela dagen för att skona ryggen, eller vara galet snygg och gå som en tant. Livet är bra svårt.
Imorgon blir det Museum of Modern Art. Det är planen i alla fall.
Sorry om jag inte har svarat Mandy, men min mobil verkar inte ta emot någonting här. Hoppas allt är bra med er tjejer! Puss och massa kärlek.
fredag 2 januari 2009
Nueva York
Tjejer, tack för texterna igår, skönt att höra att ni lever ;) !
Har nu varit i New York i 24 timmar.
Har trott att jag ska frysa ihjäl alla de timmarna minus de jag kröp ner under det enormt sköna och åh så varma duntäcket inatt. Har också haft störtångest över livet.
Denna underbara känsla kände för att dyka sig på mig mitt i denna ljuvliga stad och har ännu inte helt släppt. Denna ångest som består i, vad gör jag, vad ska jag göra i livet, vad vill jag göra i livet, vad är jag egentligen mest passionerad av att göra,om jag bara får välja en sak vad vill jag göra mest då, hur ska jag kunna välja, det här med att plugga är det verkligen nödvändigt, ska jag bara hoppa av nu, vad söker jag. Ja, ännu inte så många frågor besvarade men en lista på vad jag kan tänka mig att jobba med i livet har jag kommit fram till, det kan vara fotograf, psykolog, akupunktör, skådespelerska, sångerska, kantor, sjuksköterska, och ja.. ni förstår. Så jag insåg att det jag pluggar, HR, inte riktigt passar in på något. Och fick störtångest. Typiskt. Så nu har jag under hela dagen i New York funderat, tänkt, vänt och vridit på, och insett att jag är ju banne mig tvivlaren.
Och nu börjar jag tröttna på mig själv. Har nu letat fel, sett det negativa i det mesta, och nej, det hjälper inte.
Eller så har jag bara en sjukt galen idé om att plugga ska vara roligt. Och det är det inte just nu, jag vill inte ens öppna böckerna igen, och jag vill känna att wehoo nu är det dags att lära sig och plugga.
Men det handlar egentligen om människor, för människor gör verkligen platser, och förra året, (känns det som att jag har skrivit detta förut?) var så underbart ljuvligt fantastiskt bra med mina underbara väninnor som gjorde pluggandet roligt. Som tvingade mig att skriva klart när jag ville kasta arbetet i papperskorgen, som fanns där när jag inte förstod, och som satt tyst bredvid när vi läste igenom BE boken på 60905909 sidor. Men vi fixade det. Och mina väninnor var de bästa i klassen.
Nu är det inte riktigt likadant, eller nej, det är inte alls likadant. Det är så förbannat tråkigt och sjukt omotiverande att plugga själv, att förstå själv, att läsa och skriva själv och sitta i grupparbeten med polacker som inte kan skriva förståelig engelska. Och jag saknar dem. Så fruktansvärt mycket. Jag och mina plugghästar. Studen som alltid satt längst fram (det gör jag ju i och för sig fortfarande, nörd som jag är) och och fick varandra att förstå.
Veckan innan jag åkte hem för jul ringde halva min klass, okej det var det inte men så kändes det, och frågade om olika kurser, om jag kunde ta anteckningar, när lektionerna började och om jag kunde tänka mig att plocka upp en handout på 40 sidor och sedan scanna den till henne i Frankrike. Dum som jag är sa jag ja. Och det hade varit helt okej, om jag kände att det fanns andra som var intresserade av att plugga, som jag kunde diskutera med. Och ja, jag är hemsk som tänker att hela min klass är imbiciller men det är så det känns. Och jag blir så arg för att jag har hamnat på ett himla Universitet med kompletta idioter utan ambitioner och jag vill inte ta del av det eller delta i det vilket blir ännu värre och inte hjälper mig själv ett dugg. Jag vet. Barnsligt arg blir jag som att någon sorts gud ska komma och ändra på saker om jag bara är lite mer arg. Som att jag är fem och inte alls kan påverka vad jag pysslar med. Det är lättare så.
För att komma till det jag skulle skriva om, New York, så är det toppen. Fast kallt. Så förbannat djävla kallt, och jag gillar inte svärord men nu är det nödvändigt, jag trodde jag skulle dö av kyla idag, vi promenerade i Soho, Little Italy och Chinatown (som förövrigt snart verkar ta över halva Manhattan) och jag försökte njuta, men det var svårt när det kändes som att varje vind gick igenom varenda plagg jag hade på mig. Ingen shopping än så länge, alldeles för kallt för att ta av sig kläder, det var bara kallt. Det har varit dagens ledord. Vi hamnade på ett bra galleri i Soho där vi såg galet burleska tavlor av nakna tanter, väldigt intressant.
Och jag har äntligen lyckats med det jag lovat mig själv sedan i september! Jag har hittat fitness centret på hotellet (ja det tog ett tag) och även lyckats använda det!
Sophie = hälsa. (Ehm, ja, lite i alla fall. Förutom ginger bread latten på Starbucks, som jag förövrigt starkt rekommenderar!)
Nu är det middags dags, våran plan är att dricka ett glas vin i hotell baren först, mest för att värma upp innan vi ska ut och bråka med vädret igen, för att snabbt som tusan hitta ett ställe att äta på, galet vad opetig jag blir när jag blir så röd och sjukt kall om näsan att jag tror den snart ska ramla av. Då blir första amerikanska diner bra.
Och tjejer, jag vill höra allt om nyår när vi ses! Hoppas att ni har det toppen bra!
Har nu varit i New York i 24 timmar.
Har trott att jag ska frysa ihjäl alla de timmarna minus de jag kröp ner under det enormt sköna och åh så varma duntäcket inatt. Har också haft störtångest över livet.
Denna underbara känsla kände för att dyka sig på mig mitt i denna ljuvliga stad och har ännu inte helt släppt. Denna ångest som består i, vad gör jag, vad ska jag göra i livet, vad vill jag göra i livet, vad är jag egentligen mest passionerad av att göra,om jag bara får välja en sak vad vill jag göra mest då, hur ska jag kunna välja, det här med att plugga är det verkligen nödvändigt, ska jag bara hoppa av nu, vad söker jag. Ja, ännu inte så många frågor besvarade men en lista på vad jag kan tänka mig att jobba med i livet har jag kommit fram till, det kan vara fotograf, psykolog, akupunktör, skådespelerska, sångerska, kantor, sjuksköterska, och ja.. ni förstår. Så jag insåg att det jag pluggar, HR, inte riktigt passar in på något. Och fick störtångest. Typiskt. Så nu har jag under hela dagen i New York funderat, tänkt, vänt och vridit på, och insett att jag är ju banne mig tvivlaren.
Och nu börjar jag tröttna på mig själv. Har nu letat fel, sett det negativa i det mesta, och nej, det hjälper inte.
Eller så har jag bara en sjukt galen idé om att plugga ska vara roligt. Och det är det inte just nu, jag vill inte ens öppna böckerna igen, och jag vill känna att wehoo nu är det dags att lära sig och plugga.
Men det handlar egentligen om människor, för människor gör verkligen platser, och förra året, (känns det som att jag har skrivit detta förut?) var så underbart ljuvligt fantastiskt bra med mina underbara väninnor som gjorde pluggandet roligt. Som tvingade mig att skriva klart när jag ville kasta arbetet i papperskorgen, som fanns där när jag inte förstod, och som satt tyst bredvid när vi läste igenom BE boken på 60905909 sidor. Men vi fixade det. Och mina väninnor var de bästa i klassen.
Nu är det inte riktigt likadant, eller nej, det är inte alls likadant. Det är så förbannat tråkigt och sjukt omotiverande att plugga själv, att förstå själv, att läsa och skriva själv och sitta i grupparbeten med polacker som inte kan skriva förståelig engelska. Och jag saknar dem. Så fruktansvärt mycket. Jag och mina plugghästar. Studen som alltid satt längst fram (det gör jag ju i och för sig fortfarande, nörd som jag är) och och fick varandra att förstå.
Veckan innan jag åkte hem för jul ringde halva min klass, okej det var det inte men så kändes det, och frågade om olika kurser, om jag kunde ta anteckningar, när lektionerna började och om jag kunde tänka mig att plocka upp en handout på 40 sidor och sedan scanna den till henne i Frankrike. Dum som jag är sa jag ja. Och det hade varit helt okej, om jag kände att det fanns andra som var intresserade av att plugga, som jag kunde diskutera med. Och ja, jag är hemsk som tänker att hela min klass är imbiciller men det är så det känns. Och jag blir så arg för att jag har hamnat på ett himla Universitet med kompletta idioter utan ambitioner och jag vill inte ta del av det eller delta i det vilket blir ännu värre och inte hjälper mig själv ett dugg. Jag vet. Barnsligt arg blir jag som att någon sorts gud ska komma och ändra på saker om jag bara är lite mer arg. Som att jag är fem och inte alls kan påverka vad jag pysslar med. Det är lättare så.
För att komma till det jag skulle skriva om, New York, så är det toppen. Fast kallt. Så förbannat djävla kallt, och jag gillar inte svärord men nu är det nödvändigt, jag trodde jag skulle dö av kyla idag, vi promenerade i Soho, Little Italy och Chinatown (som förövrigt snart verkar ta över halva Manhattan) och jag försökte njuta, men det var svårt när det kändes som att varje vind gick igenom varenda plagg jag hade på mig. Ingen shopping än så länge, alldeles för kallt för att ta av sig kläder, det var bara kallt. Det har varit dagens ledord. Vi hamnade på ett bra galleri i Soho där vi såg galet burleska tavlor av nakna tanter, väldigt intressant.
Och jag har äntligen lyckats med det jag lovat mig själv sedan i september! Jag har hittat fitness centret på hotellet (ja det tog ett tag) och även lyckats använda det!
Sophie = hälsa. (Ehm, ja, lite i alla fall. Förutom ginger bread latten på Starbucks, som jag förövrigt starkt rekommenderar!)
Nu är det middags dags, våran plan är att dricka ett glas vin i hotell baren först, mest för att värma upp innan vi ska ut och bråka med vädret igen, för att snabbt som tusan hitta ett ställe att äta på, galet vad opetig jag blir när jag blir så röd och sjukt kall om näsan att jag tror den snart ska ramla av. Då blir första amerikanska diner bra.
Och tjejer, jag vill höra allt om nyår när vi ses! Hoppas att ni har det toppen bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
