Nueva York

Tjejer, tack för texterna igår, skönt att höra att ni lever ;) !

Har nu varit i New York i 24 timmar.
Har trott att jag ska frysa ihjäl alla de timmarna minus de jag kröp ner under det enormt sköna och åh så varma duntäcket inatt. Har också haft störtångest över livet.
Denna underbara känsla kände för att dyka sig på mig mitt i denna ljuvliga stad och har ännu inte helt släppt. Denna ångest som består i, vad gör jag, vad ska jag göra i livet, vad vill jag göra i livet, vad är jag egentligen mest passionerad av att göra,om jag bara får välja en sak vad vill jag göra mest då, hur ska jag kunna välja, det här med att plugga är det verkligen nödvändigt, ska jag bara hoppa av nu, vad söker jag. Ja, ännu inte så många frågor besvarade men en lista på vad jag kan tänka mig att jobba med i livet har jag kommit fram till, det kan vara fotograf, psykolog, akupunktör, skådespelerska, sångerska, kantor, sjuksköterska, och ja.. ni förstår. Så jag insåg att det jag pluggar, HR, inte riktigt passar in på något. Och fick störtångest. Typiskt. Så nu har jag under hela dagen i New York funderat, tänkt, vänt och vridit på, och insett att jag är ju banne mig tvivlaren.
Och nu börjar jag tröttna på mig själv. Har nu letat fel, sett det negativa i det mesta, och nej, det hjälper inte.
Eller så har jag bara en sjukt galen idé om att plugga ska vara roligt. Och det är det inte just nu, jag vill inte ens öppna böckerna igen, och jag vill känna att wehoo nu är det dags att lära sig och plugga.
Men det handlar egentligen om människor, för människor gör verkligen platser, och förra året, (känns det som att jag har skrivit detta förut?) var så underbart ljuvligt fantastiskt bra med mina underbara väninnor som gjorde pluggandet roligt. Som tvingade mig att skriva klart när jag ville kasta arbetet i papperskorgen, som fanns där när jag inte förstod, och som satt tyst bredvid när vi läste igenom BE boken på 60905909 sidor. Men vi fixade det. Och mina väninnor var de bästa i klassen.
Nu är det inte riktigt likadant, eller nej, det är inte alls likadant. Det är så förbannat tråkigt och sjukt omotiverande att plugga själv, att förstå själv, att läsa och skriva själv och sitta i grupparbeten med polacker som inte kan skriva förståelig engelska. Och jag saknar dem. Så fruktansvärt mycket. Jag och mina plugghästar. Studen som alltid satt längst fram (det gör jag ju i och för sig fortfarande, nörd som jag är) och och fick varandra att förstå.
Veckan innan jag åkte hem för jul ringde halva min klass, okej det var det inte men så kändes det, och frågade om olika kurser, om jag kunde ta anteckningar, när lektionerna började och om jag kunde tänka mig att plocka upp en handout på 40 sidor och sedan scanna den till henne i Frankrike. Dum som jag är sa jag ja. Och det hade varit helt okej, om jag kände att det fanns andra som var intresserade av att plugga, som jag kunde diskutera med. Och ja, jag är hemsk som tänker att hela min klass är imbiciller men det är så det känns. Och jag blir så arg för att jag har hamnat på ett himla Universitet med kompletta idioter utan ambitioner och jag vill inte ta del av det eller delta i det vilket blir ännu värre och inte hjälper mig själv ett dugg. Jag vet. Barnsligt arg blir jag som att någon sorts gud ska komma och ändra på saker om jag bara är lite mer arg. Som att jag är fem och inte alls kan påverka vad jag pysslar med. Det är lättare så.
För att komma till det jag skulle skriva om, New York, så är det toppen. Fast kallt. Så förbannat djävla kallt, och jag gillar inte svärord men nu är det nödvändigt, jag trodde jag skulle dö av kyla idag, vi promenerade i Soho, Little Italy och Chinatown (som förövrigt snart verkar ta över halva Manhattan) och jag försökte njuta, men det var svårt när det kändes som att varje vind gick igenom varenda plagg jag hade på mig. Ingen shopping än så länge, alldeles för kallt för att ta av sig kläder, det var bara kallt. Det har varit dagens ledord. Vi hamnade på ett bra galleri i Soho där vi såg galet burleska tavlor av nakna tanter, väldigt intressant.
Och jag har äntligen lyckats med det jag lovat mig själv sedan i september! Jag har hittat fitness centret på hotellet (ja det tog ett tag) och även lyckats använda det!
Sophie = hälsa. (Ehm, ja, lite i alla fall. Förutom ginger bread latten på Starbucks, som jag förövrigt starkt rekommenderar!)

Nu är det middags dags, våran plan är att dricka ett glas vin i hotell baren först, mest för att värma upp innan vi ska ut och bråka med vädret igen, för att snabbt som tusan hitta ett ställe att äta på, galet vad opetig jag blir när jag blir så röd och sjukt kall om näsan att jag tror den snart ska ramla av. Då blir första amerikanska diner bra.

Och tjejer, jag vill höra allt om nyår när vi ses! Hoppas att ni har det toppen bra!