When someone disappears out of sight, but not out of heart.

Saker känns mycket bättre här nu, hade en pangkväll igår med Josh, Nina, Ingrid och lite annat löst folk och vi hamnade på Kingstons mysigaste pub som jag nyss upptäckt, jag och Josh delade en flaska rött och alla bara myste och trivdes i varandras sällskap, underbart roligt! Josh berättade självklart för hela sällskapet om min felsägning häromdagen när vi var på det nya Enorma köpcentret Westfield (dit ska vi tjejer) det tar tydligen 2,5 timmar att bara gå igenom själva lokalen om man inte går in i en enda affär, allt, verkligen allt man kan tänka sig finns där. I alla fall pratade vi om att jag hade shoppat på Victoria´s Secret när jag var i New York och då sa jag "they are so good every time you come", och jag menade ju att servicen som de erbjuder är lika bra varje gång man går in där, men det blev ju mer att underkläderna är lika bra varje gång man får en orgasm. Vilket kanske också är sant, men det var ju inte alls min poäng..vilket jag fick höra..
I vilket fall var jag ute och sprang imorse igen på min nya runda, lerigt som bara den, och jag var så upptagen i mina små tankar att jag inte såg upphöjningen i trottoaren och snubblade rakt över och ramlade raklång på trottoaren. Skrapade upp ett stort sår på magen som nu är omplåstrat av skolsköterskan, och har en miljon flisor i handen. Men det var ändå skönt att springa!
Skönt att ni ska boka biljetter tjejer, jag ser så fram emot att ni ska komma!
Amanda vi måste bestämma mer inför sommaren, så vi har en klar plan som jag kan se fram emot!
Det är helt okej att vara här nu, underbart att se mina flatmates igen, och Josh, som jag förut tyckte var ganska dålig på att aktivera sig följer nu med på det mesta, vilket jag verkligen uppskattar!
På fredag är det en kille i min klass, Dani från Ecuador, som har födelsedags fest på ett av mina favvo ställen, Barcadia, där jag också mer eller mindre sökt mig ett litet jobb, vilket innebar att jag skickade en text till han som är manager på stället och han skulle höra av sig på måndag och se om det behövs någon extra personal, så nu är det som du sa Amanda, bara att focus on what you want.
Vilket jag ska!
Har också blivit mer aktiv med att annonsera ut mitt rum, så jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det dyker upp en liten själ som vill hyra mitt rum så jag äntligen kan bli av med det!
Förutom det, och kanske det som gnager mest i mitt lilla hjärta, är Rickard. Det finns inte ord för hur jobbigt det är, att han inte är med mig varje dag, att jag inte kan vakna med honom och att han inte bor runt hörnet som han borde och som han gjorde förut och som jag vill att han fortfarande ska göra.
Det är som att jag inser det igen varje morgon, att han inte är där, och har en sådan down, att jag inte får vakna med honom och hur orättvist det är. Och hur jag av hela mitt hjärta bara hoppas att att han skulle vara här.
Det är bara 26 dagar tills han kommer. Vi kommer klara det.
Och det som är skönt är att jag vet att det finns inget annat än att stå ut, för tanken på att inte ha Rickard i mitt liv är totalt outhärdlig, så i jämförelse, är den här saknaden värd allt. För snart kommer vi ses igen.
Nu måste jag börja med det är grupparbetet, skönt att andra delen av min grupp, Jess, bestämde sig för att supa sig full som en kastrull igårkväll och har bett sin pojkvän ringa mig för att säga att hon inte mår bra, så det blir väl eget arbete idag. Grupparbete är verkligen inte min favorit. Även om ämnet den här gången är ganska intressant.
Bokade precis mina biljetter till Oslo, nu ses vi snart tjejer!